Nio branscher har nu lämnat över sina egna färdplaner för hur de ska bli fossilfria samtidigt som de stärker sin konkurrenskraft. I en tid när de globala utsläppen inte minskar i den takt de borde är detta en process som väcker hopp.
Det är med stor säkerhet de mest ambitiösa färdplanerna i världen för näringslivets branscher och visar hur de kan bidra till att göra Sverige till världens första fossilfria välfärdsnation. Än mer uppseendeväckande är att branscherna här visar hur de inte primärt ser fossilfrihet som ett tungt ok utan en utvecklingsväg för att stärka sin egen konkurrenskraft. De är också en beställning på politiska beslut och reformer.
Färdplanerna har tagits fram inom initiativet Fossilfritt Sverige och siktar på nettonollutsläpp 2045. Vägen dit går via flera ambitiösa delmål och innovativa industriprocesser. Stålindustrins satsning på fossilfritt stål har redan väckt internationellt intresse, dagligvaruhandelns mål är att alla plastförpackningar år 2030 baseras på återvunnen eller förnybar råvara och samma år siktar flygbranschen på fossilfritt inrikesflyg och bygg- och anläggningssektorn på halvering av sina totala utsläpp.
Tillsammans visar färdplanerna också gemensamma utmaningar såväl som målkonflikter mellan branscherna. Till exempel är branschernas behov av biomassa sannolikt större än vad som kan erbjudas. En annan utmaning är att även om omställningen stärker konkurrenskraften på lång sikt måste företagen överleva också på kort sikt och klarar inte att göra alla nödvändiga investeringar själva.
Utifrån färdplanerna är vi enligt min bedömning i behov av fem viktiga politiska åtgärder för att skapa goda och långsiktiga förutsättningar för omställningen:
1. Anta en bioekonomisk strategi om hur skogen och jordbruket kan användas samtidigt som andra miljömål uppnås för att påskynda investeringar i till exempel bioraffinaderier.
2. Anta en strategi för infångning och lagring av koldioxid (CCS).
3. Gör tillståndsprocesserna effektivare och snabbare. Där det nu förekommer juridiska prövning utifrån flera olika lagar skulle det i många fall räcka med bara tillstånd enligt miljöbalken.
4. Offentlig verksamhet bör i praktiken bara köpa klimatneutrala varor och tjänster före 2030.
5. Utveckla industriklivet så att staten kan stötta de stora investeringar som är lönsamma först på lång sikt. Sverige bör också införa en grön statlig obligation som garanterar en viss säker avkastning på pengarna för att bland annat få pensionsfonderna att våga investera i klimatsmarta lösningar.
Klimatpolitiken präglas idag allt mer av närings- och exportpolitik. Med färdplanerna för fossilfri konkurrenskraft visar det svenska näringslivet hur tillväxt och minskade utsläpp inte är en motsättning utan en förutsättning för ett modernt välfärdsland.
Svante Axelsson
nationell samordnare för Fossilfritt Sverige