Det handlar främst om ”smal” kultur. Jag vill börja med att förklara vilken kultur jag menar: Scenframställningar som skapas av människor som vill förmedla budskap/känslor till andra människor och behöver rum och teknik som kostar och vill försörja sig själva på sin kreativitet. Det är allmänt vedertaget att denna verksamhet ger stora positiva effekter i samhället. Dock inte alltid enkelt mätbara ekonomiskt. Därför har vi tack och lov i Sverige byggt upp ett bidragssystem baserat på skatteintäkter. Dagens politiska inriktning gör att detta fantastiska bidragssystem t o m drabbar så starka publikmagneter som Vadstenaakademin och Shakespearefabriken, som får svårigheter att leva vidare.
Vadstena riksteaterförening är ett bra exempel på hur smalare kultur kunnat överleva tack vare bidragssystem. Men var går gränsen för att låta smalare kultur överleva så att den kan ha möjlighet att växa till ny utveckling? Att nå en tillräcklig publik är en bra indikator. Vadstena riksteaterförening har en längre tid haft en förvånansvärt låg publiknivå. Det har nu till och med lett till en inställd föreställning i slutet av mars.
Vi vill inte att varje beslut vi tar om föreställning bara ska styras av att det här tycker nog många om. Små scener med ”små” namn med ”svårare” uttryck måste också få möjlighet att nå en ny publik. Riksteatern som nationell organisation gör mesta möjliga för att uppmuntra nya scenkonstformer och erbjuda intressanta teaterproduktioner samt dans och ny-cirkus. Vi vågar inte satsa. Det kräver tyvärr alltför stora ideella arbetsinsatser. En tillräcklig publik är trots allt vår enda belöning.
Kulturskaparen och arrangören behöver lägga ner stora kostnader på marknadsföring. Svårigheten att hitta rätt kanaler är ett vågspel. Biljettpriset likaså. Ett nätverk av kontakter måste byggas, underhållas och ständigt förnyas. Det tekniska kunnandet i nya medier samt förmågan att skapa starka nätverk för att ”brinna vidare” sätts hela tiden på prov.
Vad kan en enskild person, lokal media och kulturbärare göra för att få en bättre balans i det ekonomiska dilemmat och hitta de som behöver stimuleras till att pröva den ”smala” vägen? Att hitta tillräckligt många för att lågan kan hållas brinnande!
Rune Lemon, ordförande Vadstena riksteaterförening