Skolan ska forma grunden för ett demokratiskt samhälle

Den svenska folkskolan firade 100 år 1942, då jag började första klass. Sedan tillbringade jag en stor del av yrkeslivet under 1900-talet i skolans värld på olika sätt. Därför dristar jag mig till att ha synpunkter och historiska perspektiv!

"De fattigare kommunerna, där industri- och företagsnedläggningar stod som spön i backen, fick spara – inte minst på skolan och läromedel. Ojämlikheten bredde ut sig i Sveriges kommuner. Rika mot fattiga. Det blev så fel" skriver debattskribenten.

"De fattigare kommunerna, där industri- och företagsnedläggningar stod som spön i backen, fick spara – inte minst på skolan och läromedel. Ojämlikheten bredde ut sig i Sveriges kommuner. Rika mot fattiga. Det blev så fel" skriver debattskribenten.

Foto: Jessica Gow/ TT

Debatt2022-03-14 15:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mina lärare var stränga men rättvisa. De ville ha ordning och reda. Skötte man sig inte, åkte man ut i korridoren och fick skämmas en stund. Inget man berättade för föräldrarna precis! På lördagarna var det ”roliga timmen” då elever fick visa sina färdigheter med sång, musik och diktläsning. Min lärare avslutade alltid med att läsa högt ur någon av Selma Lagerlöfs böcker. Vi hade en finsk och en norsk flicka i vår klass. Kriget pågick och ingenting undanhölls oss barn. Radion stod på i alla hem och Finlands sak var vår.

Till realskolan fick man sedan tenta i svenska språket och matematik. De som blev godkända fick betala läromedel, det vill säga köpa sönderlästa böcker av årsklassen innan, samt busskort själva. Hemgjord matsäck i låda. Det var inte bättre förr. Men vi lyssnade på den kunskap lärarna gav oss. En vaktmästare med ögon i nacken röt till om vi dummade oss. Vi hade respekt för vuxna! Kom ihåg – det fordras en hel by för att fostra en ung människa!

Jag minns tydligt studentprotesterna 1968. Här skulle inte skrivas några tentor längre. Kunskap skulle inte prövas. Studentexamen skulle avskaffas! Lärarnas roll förminskas. Därefter kom nästa slag på 1990-talet när skolminister Göran Persson (S) kommunaliserade skolan. Där började nedmonteringen. De fattigare kommunerna, där industri- och företagsnedläggningar stod som spön i backen, fick spara – inte minst på skolan och läromedel. Ojämlikheten bredde ut sig i Sveriges kommuner. Rika mot fattiga. Det blev så fel.

Skolan är bland det viktigaste vi har, den ska forma värdegrunden för ett demokratiskt samhälle och ge grundläggande ämneskunskaper, så eleverna har en bas att stå på när de ger sig ut i yrkeslivet. De ska ha moderna läromedel med kvalitet. Lärarna ska undervisa, inte slösa tid på att kopiera läromedel. Friskolor som först och främst ger tillbaka vinst i egen kvalitetshöjande verksamhet ska inte ifrågasättas utan få finnas. Stora skolkoncerner bör granskas enligt Bolagsordningen, det är ju offentliga uppgifter. Där kan man se vad pengarna går till? Om man väljer bort elever, som påstås, och om vinster bara stoppas i fickorna utan nytta för eleverna är det stötande! Varför har inte S ändrat på detta, de har haft makten i åtta år?

Glädjande nog instämmer nu allt fler i Liberalernas krav på att skolan åter ska förstatligas och ge rättvis ekonomisk fördelning. Resurser till skolan är investeringar i Sveriges framtid!