Sverige behöver en ny arbetslinje

Samtidigt som var sjunde östgöte i arbetsför Älder lever i utanförskap Àr kompetensförsörjning en av de största utmaningarna för lÀnets företag. För trots att allt fler stÄr utanför arbetsmarknaden och arbetslösheten nÀrmar sig 10 procent har mÄnga företag svÄrt att anstÀlla. Det Àr en ekvation som inte gÄr ihop.

Johan Gustafsson, Svenskt NĂ€ringslivs regionchef i Östergötland.

Johan Gustafsson, Svenskt NĂ€ringslivs regionchef i Östergötland.

Foto: Svenskt NĂ€ringsliv

Debatt2021-06-30 15:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Politikerna mĂ„ste ta krafttag inte bara mot utanförskapet utan ocksĂ„ för att förbĂ€ttra företagens kompetensförsörjning och stĂ€rka svensk konkurrenskraft. Sju av tio företag i lĂ€net uppger att de försökt rekrytera personal det senaste halvĂ„ret. Av dessa upplevde 70 procent svĂ„righeter med rekryteringen. Till och med mitt i brinnande pandemi hade var femte företag problem att rekrytera. 

Men trots att mĂ„nga företag har svĂ„rt att hitta arbetskraft visar siffror frĂ„n Arbetsförmedlingen att arbetslösheten ökade under förra Ă„ret. Antalet personer som varit arbetslösa 6–12 mĂ„nader steg med 35 procent i lĂ€net under 2020 och i maj uppgick arbetslösheten till 9,8 procent i SCB:s arbetskraftsundersökning. Sverige har idag den fjĂ€rde högsta arbetslösheten i hela EU.

Utanförskapet drabbar i första hand de som redan stĂ„r lĂ„ngt frĂ„n arbetsmarknaden. Sverige har under lĂ„ng tid haft ett större arbetslöshetsgap mellan inrikes och utrikes födda Ă€n de flesta andra lĂ€nder. PĂ„ senare Ă„r har det ökat ytterligare. I december 2020 var arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Sverige 16 procentenheter. I Östergötland Ă€r det Ă€nnu större – hela 21 procentenheter. 

Det krÀvs en mÀngd ÄtgÀrder för att komma till rÀtta med de hÀr problemen. Incitamenten att arbeta mÄste stÀrkas och det mÄste bli billigare att anstÀlla. Men kommunerna har ett stort ansvar nÀr det kommer till sÄdant som utbildning och kompetensförsörjning.

För det första mĂ„ste fler söka sig till gymnasieskolans yrkesprogram. Fram till 2035 saknas varje Ă„r drygt 18 000 personer pĂ„ yrkesprogrammen. För att antalet utexaminerade elever ska motsvara efterfrĂ„gan behöver andelen som vĂ€ljer nĂ„got av de nationella yrkesprogrammen pĂ„ gymnasiet öka frĂ„n 30 till drygt 40 procent i varje Ă„rskull. Trots strĂ„lande möjligheter till jobb Ă€r det alldeles för fĂ„ som söker. Statusen mĂ„ste förbĂ€ttras och vi mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att visa pĂ„ de mĂ„nga karriĂ€rvĂ€gar som finns.

För det andra mÄste vuxenutbildningar som yrkesvux bÀttre spegla arbetsmarknadens behov. Ett generellt problem Àr att kommunerna anvÀnder vuxenutbildningen för att tillgodose kompetensbehovet i den egna verksamheten istÀllet för att anpassa dem till arbetsmarknaden i stort. Det Àr dÄligt bÄde för företagens konkurrenskraft och ger den som vidareutbildar sig i vuxen Älder sÀmre chanser att etablera sig pÄ arbetsmarknaden.

För det tredje mÄste fler med högskolebehörighet söka sig till utbildningar inom naturvetenskap, matematik och teknik. Det Àr direkt nödvÀndigt för att Sverige inte ska halka efter i den tekniska utvecklingen. Förre finansminister Anders Borg efterlyste nyligen en kommission för att femdubbla ingenjörsutbildningen för att Sverige inte ska tappa allt för mycket mot lÀnder som USA, Kina och Indien.

I spÄren av Coronakrisen riskerar utanförskapet att bita sig fast samtidigt som kompetensbristen urholkar konkurrenskraften. Men vi kan faktiskt vÀnda utvecklingen pÄ ett sÀtt som Àr bra för den enskilde, för företagen och samhÀllet i stort. Men det gÀller att politikerna gör det lÀttare att anstÀlla, mer lönsamt att arbeta och anpassar utbildningssystemet efter arbetsmarknadens behov. Sverige behöver en ny arbetslinje.