Du åker tåg på väg till ett möte. Plötsligt stannar tåget. Röst ur högtalaren:
– Just nu är det för litet vind och sol för att ge tillräckligt med el. Tyvärr saknas bussar, för det är ont om biobränslen. Vi får vänta tills vinden och solen kommer åter.
Det blir som i gamla tiders sjöfart, då man snällt fick ligga i hamn i väntan på förlig vind.
Mötet får uppskjutas, medan du försöker lösa problemet med mat. Tågets bistrovagn fungerar inte.
Tyvärr fungerar inte toan heller. Det blir till att hålla sig – eller ren kris.
Liknande upplevelser kan man få i tandläkarstolen, på operationsbordet, i fabriken, i lantbruket, i affären, i skolan – och hemma.
Så hade folk det förr. Då var medelåldern runt 40 år.
Detta kan verka överdrivet, men det blåser bara inland. Det är bara solsken ibland. Odlingsmarken räcker inte till allt biobränsle som skulle behövas. Utan kompletterande kärnkraft och kolbaserad energi blir det akut energibrist.
Dit är redan Storbritannien och Tyskland på väg med allt fler resurssvaga invånare, som inte kan betala sina skenande elräkningar.
Redan börjar flera länder planera för ransonering av olika energiformer. Fattiga länder får förbli fattiga i brist på energi. Även där blåser det bara ibland och är inte alltid sol.
nätverket Klimatsans