Helena Jonsson, ordförande i Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, gick nyligen ut i tidningen Land Lantbruk (2014-12-09) med ett nytt dekret, där hon tydligt visade hur LRF:s ledning ser på demokratin i Sverige. Detta genom att fortsatt bojkotta Sverigedemokraterna. Dekretet påtalade också vikten av att de lokala LRF-företrädarna skulle fortsatt följa denna förordning. Som skäl, hänvisar Jonsson till LRF:s värdegrund ”om allas lika värde”.
Ordet värdegrund, är i mitt tycke ett ytterst diffust nyspråksord som används som slagträ mot alla som inte delar den politiskt korrekta tron på mångkultur och en i princip oreglerad invandring. I en demokrati får kanske Jonsson tåla att ett politiskt parti, som Sverigedemokraterna, också påtalar obekväma sanningar. Har man problem med det, ligger snarare problemet hos LRF:s ledning än hos Sverigedemokraterna.
Låt oss dock återgå till sakfrågan. Hur kan man som en så kallad partipolitisk obunden intresseorganisation för Sveriges bönder tro att man kan utöva inflytande och bäst tjäna sina medlemmar, det vill säga bönderna, genom att uppenbarligen driva en egen politisk agenda. Är det möjligtvis dags att stanna upp och se efter hur den politiska kartan ser ut på riktigt?
I en undersökning gjord av Landja Marknadsanalys 3 mars – 11 april 2014 för tidningen Land Lantbruk så angav 20 procent av lantbrukarna att de skulle rösta på Sverigedemokraterna. Idag så finner vi med all säkerhet en större andel av väljarna i den gruppen.
Till saken hör att Sverigedemokraterna är det parti som bäst tar böndernas intressen tillvara. Våra förslag innebär sänkta skatter på drivmedel, höjd djurvälfärdsersättning och rejäla satsningar på infrastruktur och lantbruksforskning. Vi motsätter oss också den nuvarande regeringens planer på nya vägslitage- och gödselskatter, förslag som allvarligt skulle försämra jord- och skogsbrukets konkurrenskraft.
Men istället verkar det som LRF vill lägga de mesta av sina ägg hos ett socialliberalt riksdagsparti med sitt hårt kritiserade idéprogramsförslag om bland annat fri invandring, slopad skolplikt och drogliberalism. Ett parti som LRF:s ledning har mycket täta och osunda band med.
För närvarande dimper det ner medlemsfakturor hos alla LRF-medlemmar med medlemsavgiften för 2015. En kraftigt höjd sådan dessutom. För min del kan jag inte se någon annan konsekvens av LRFs strategi. Att fortsatt bojkotta Sverigedemokraterna och sedan krusa medlemmarna att pytsa in en fördyrad medlemsavgift känns lite långsökt.
Men frågan återstår, vem tjänar LRF?