Debatt: Yrkesprogrammen är en inkörsport till attraktiva jobb

Nyligen föreslog utbildningsminister Anna Ekström att arbetsmarknadens behov ska få betydelse för beslut om inriktningar och antal platser inom gymnasieutbildningen. Idag, när utbildningarna inte matchas mot arbetsgivarnas efterfrågan, råder överskott på kompetens inom vissa branscher och stora underskott inom andra. Bakgrunden till förslaget är den utredning som Lars Stjernkvist levererade i juni 2020. 

Att gymnasieutbildningarna anpassas till arbetsmarknadens kompetensbehov är ett steg i rätt riktning för en utveckling som det regionala näringslivet efterfrågat under lång tid. Behovet att anställa är stort inom såväl privat som offentlig sektor, samtidigt som många människor är arbetslösa. Och obalansen snarare ökar än minskar. I tider av kompetensbrist är det varken rimligt eller rättvist att samhället erbjuder och bekostar utbildningar som leder till arbetslöshet. 

Parallellt med en anpassning av utbildningsutbudet behöver mer tidig, tydlig och saklig information om arbetsmarknaden erbjudas elever och deras föräldrar. Självklart ska personliga intressen, drivkrafter och drömmar fortsatt väga tungt i valet av utbildning. Men med ett utbud anpassat efter möjligheterna att få jobb, kan valet göras mer underbyggt och därmed kanske enklare. Här måste skola och studievägledare tillåtas att vägleda elever i hur deras val påverkar utsikterna för arbete i framtiden. Gymnasieskolans yrkesprogram behöver exempelvis synliggöras mer, inte bara som ett alternativ till studieförberedande program utan som inkörsport till attraktiva jobb med god löneutveckling. 

Regeringen vill också införa krav på samverkan mellan kommuner om gymnasie- och kommunal vuxenutbildning. Det sker redan idag för att hushålla med resurser och få tillräckligt elevunderlag för att kunna genomföra utbildningar med god kvalitet. Ett problem är nämligen att vissa utbildningar inte startar på grund av för få sökande, trots att de leder till eftertraktad kompetens på arbetsmarknaden. Genom matchning mot arbetsgivarnas behov och bättre information till elever och föräldrar, kommer förmodligen problemet minska. 

Ytterligare en fördel med dimensionering av gymnasieutbildningarna är att det kommer kräva identifiering av långsiktig efterfrågan på kompetens. Horisonten hos många arbetsgivare är idag ofta alldeles för kort. Detta kan bero på bristande resurser, eller kunskap om hur skolan ser ut idag. Här måste från offentligt håll skapas ett systematiskt sätt att involvera företagen och fånga upp deras behov, samtidigt som arbetsgivarna behöver bli mycket mer delaktiga i upplägget av yrkesutbildningarna och att erbjuda praktikplatser. 

Vi välkomnar regeringens förslag som en god början på en omfattande men nödvändig översyn av utbildningssystemets inriktning. Mer dialog och samarbete behövs inte bara mellan kommuner, utan också med arbetsgivarna. Det är ju de senare som ska anställa eleverna efter genomgången utbildning.