Plötsligt öppnas tågets skjutdörrar. Äntligen frisk luft. De brännheta vagnarna stinker av svett, spyor och avföring. Närmare 100 människor har transporterats i varje boskapsvagn under flera dagar. Alla har inte klarat resan.
Utanför vagnarna radas människorna upp på led. Det går att ta på spänningen. Hopp, rädsla, ovisshet, skräck. Vad händer nu?
Det är givetvis omöjligt att föreställa sig ångesten när fångarna manas på som boskap in i lägret i Oswiecim-Brzezinka, mer känt som Auschwitz-Birkenau.
Vi försökte tänka oss in i situationen i lägret, men platsen är så sjuk att det är omöjligt att ta in. Minst 1,3 miljoner människor, de flesta judar, deporterades till lägret av nazisterna. Minst 1,1 miljoner dog i lägret. En helt obegriplig siffra.
Auschwitz-lägret är stort, men i jämförelse med dödslägret Birkenau är det litet. På ett gigantiskt fält väntade som mest 93 000 fångar på döden i Birkenau, under vidriga levnadsförhållanden. Stekhett eller svinkallt i husen, beroende på årstid. 5-8 personer delade på en brits stor som en dubbelsäng. Många fick ligga på husens jordgolv som blev till lera när det regnade. Toalettbesök i en halv minut morgon och kväll. Systematiska kränkningar. Hur en mänsklig varelse kunde behandla någon så illa är en gåta, men tyvärr verklighet.
Besöket blev en vandring i ondskans fotspår som efter en stekhet dag tog slut, med tårfyllda ögon och dystra tankar. Men för 1,1 miljoner fångar var det sista platsen i livet på jorden. Förmodligen den värsta platsen att avsluta jordelivet på.
Glöm aldrig detta vidriga brott mot mänskligheten.