Forskare har hittills identifierat flera hundra ämnen som kan störa människans hormonsystem. Kända exempel är ftalater, bisfenol A, bromerade flamskyddsmedel, bly och kvicksilver. Störningar i hormonsystemet leder till ett ökande antal fall av cancer, diabetes, försämrad spermakvalitet, missbildade könsorgan, sköldkörtelproblem, låg födelsevikt och för tidiga eller avbrutna graviditeter. Många kemikalier är ännu inte studerade, och den samlade effekten av alla dessa kemikalier, den s.k. cocktaileffekten, är omöjlig att förutse.
Vi som skriver denna artikel representerar tillsammans de fyra politiska nivåerna: EU, stat, kommun och landsting. Vi delar alla en stark oro över utvecklingen mot allt fler kemikalier och vad det kan innebära för hälsa, livskvalitet och miljöpåverkan. Inte minst är barnen känsliga för främmande ämnens inverkan. Vi delar också viljan att i de olika politiska sammanhang där vi befinner oss i kämpa för att förbjuda, begränsa eller hitta andra alternativ till de farliga substanserna.
EU spelar en viktig roll när det gäller att reglera kemikalieanvändningen i Europas länder, men kvarnarna mal långsamt och Sverige, menar vi, måste gå före i de fall det är möjligt. Bisfenol A är ett sådant exempel där Sverige borde gå längre och införa förbud i alla material som kommer i kontakt med mat. Mat är överhuvudtaget en viktig gemensam nämnare för våra olika politiska nivåer. Förpackningarna ska vara giftfria och innehållet så långt det är möjligt vara ekologiskt. Vi vill att andelen ekologiska livsmedel som serveras i offentligt finansierad verksamhet ska uppgå till minst 50 % innan år 2020.
Läkemedelsrester som kommer ut i miljön är en annan sak som kräver åtgärder på alla nivåer. Några exempel. EU behöver ställa krav på att läkemedelsbolagens tillverkning är miljövänlig och inte skadar människor och djur i andra länder(inte sällan fattigare). Staten behöver satsa mer forskningsresurser på att öka kunskapen om olika läkemedelssubstansers miljöpåverkan. De kommunala reningsverken måste rustas för att också rena för de vanligaste farliga läkemedlen. Och landstingen måste arbeta aktivt med att minska onödig konsumtion av läkemedel och där det är möjligt hitta alternativ till läkemedelsbehandling.
Avslutningsvis menar vi att vi måste sluta upp kring målsättningen att skydda barnen. Gifter som skadar barnen måste förbjudas. Vi vill att alla förskolor inventeras och att åtgärder sätts in. Kommunerna ska åläggas att upprätta en handlingsplan för hur målet ska nås. Ett nationellt kunskapscentrum bör bildas för att stödja kommunerna i arbetet. När det gäller våra barns hälsa och säkerhet får vi inte vackla.