Uppskattningsvis söker ungefär hälften av alla deprimerade inte vård alls, och hälften av dem som söker vård i primärvården blir inte identifierade som deprimerade, och slutligen får enbart hälften av de identifierade adekvat vård. Det finns tydliga riktlinjer om vad som behöver göras, men resurserna, i form av kompetent personal, räcker inte till.
Primärvården har ansvaret för dessa patienter och flera studier visar att en tredjedel av dem som söker hjälp på vårdcentralen har problem med psykisk ohälsa som depression. Men 70 procent av Sveriges vårdcentraler, som ska vara första linjens sjukvård, har varken psykolog anställd eller vårdavtal med privatpraktiserande psykolog. Primärvården som tar emot den stora andelen patienter med depression och ångest har i dag få resurser vilket resulterar i att de flesta remitteras vidare till psykiatrin, vilket de själva borde klara av.
Psykologförbundet gjorde en undersökning i 2010 och det visade sig att sju av tio av landets vårdcentraler saknade en anställd psykolog vid vårdcentralen och att bara fyra procent hade avtal med privatpraktiserande psykologer. Bilden verkar vara det samma än i dag. Detta resulterar i att de flesta patienter remitteras vidare till psykiatrin, där köerna är långa, trots att de borde kunna få psykologisk behandling på vårdcentralen. Lösningen blir ofta läkemedel. Var tionde kvinna och mer än var tjugonde man äter antidepressiva läkemedel. Många får sådan medicin utan att någon diagnos har ställts.
Från Folkpartiet har vi länge varnat om bristerna inom psykiatrin och föreslagit en rad åtgärder kring hur problemet kan angripas. Primärvården måste bli bättre på att möta psykisk ohälsa. För att ge vård efter behov behöver samtliga av länets vårdcentraler kunna erbjuda besök och behandling hos psykolog.
Jag föreslår att psykolog ingår i basutbudet på vårdcentralen och fler psykologer och kuratorer ska anställas eller få vårdavtal.
ordinarie ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden