I stort delar jag ledarskribentens åsikt att kunskap ökar såväl förutsättningarna att kunna påverka sin egen livssituation som att bidra till det gemensamma samhällsbygget. Den bildningstradition som grundlades av folkrörelserna från början av 1900-talet har spelat en stor roll för att sprida kunskap till dem, som av olika skäl, har en kort skolbakgrund. Så långt är jag med.
Däremot studsar jag till inför det stycke som säger att ”Men så finns det den vänster som ifrågasätter den etablerade uppfattningen om vad kunskap är. Som de miljöpartister som menar att kunskap bäst upptäcks om läraren coachar barnen att följa sin intuition snarare än att lära ut vad hen vet, eftersom läraren inte kan veta vad som är egentlig kunskap”.
Nu måste skribenten ha blivit desinformerad om miljöpartiets skolpolitik. I partiprogram och valmanifest slås fast att välutbildade och engagerade lärare är det allra viktigaste för att skapa en bra skola. Lärarna ska få tid och arbetsro att vara just lärare, det vill säga lära ut och ge eleverna bra redskap för sitt eget lärande. I den betydelsen kan läraren vara en ”coach” som genom sina egna kunskaper och sin pedagogiska skicklighet stödjer elevens egen nyfikenhet och väcker intresse för ny kunskap. Nyfikenheten och lusten att lära, kanske är det som ledarskribenten menar med ”intuition”?
Hur den ”etablerade uppfattningen om vad kunskap är” ser ut om tio eller tjugo år kan ingen veta. Kunskap är ingenting statiskt. Allt som var viktig kunskap 1842 när folkskolestadgan kom, är inte viktig kunskap nu. Teknikutvecklingen går snabbt och oväntade frågor väntar på sin lösning. För de utmaningar som samhället står inför kommer det att behövas kreativa personer som står på en stadig grund och som också kan tänka nytt. Den som har förmåga att förnya sina kunskaper och lära nytt kan i högre grad påverka sina vägval. Därmed ges möjligheten att ta makten över sitt eget liv. Då kan viljan och förmågan att bidra till det gemensamma samhällsbygget öka och demokratin stärkas.