på Kerstin Lundbergs (V) och Joakim Höglunds (V) replik i MVT den 24 oktober:
Hur kan regeringen svika kvinnojourerna när regeringen anslår mer pengar än tidigare? Det är den fråga jag ställer mig efter att ha läst Lundbergs och Höglunds debattartikel.
Regeringen bedriver ett kraftfullt arbete mot relationsvåld i form av omfattade åtgärder inom ett brett fält och satsar mer pengar än tidigare på kvinnojourer. År 2013 fick kommuner och ideella organisationer, inklusive kvinnojourer, dela på över 72 miljoner kronor, varav 52 miljoner gick till kommuner och 20 miljoner till kvinnojourer med flera. Motala kommun fick 350 000 kronor och Motala kvinnojour fick 250 000, totalt 600 000 kronor. År 2012 var den summan 305 000 kronor, 75 000 till jouren och 230 000 till kommunen. En klar höjning år 2013 alltså. I budgetpropositionen för 2014 föreslog regeringen ytterligare resurser till kvinnojourerna och andra ideella organisationer som arbetar med våldsutsatta personer. Förstärkningen blir 13,4 miljoner kronor, vilket innebär att jourerna kommer att få dela på över 30 miljoner kronor. Från och med 2015 blir det en förstärkning på 23,3 miljoner kronor årligen.
Staten har dock aldrig påtagit sig ett ansvar för att permanent finansiera kvinnojourernas löpande verksamhet, utan har inriktningen att främst stödja verksamhets- och metodutveckling. Kommunerna har, enligt socialtjänstlagen, ett ansvar för att ge stöd åt kvinnor och barn som drabbas av våld i nära relationer. Kvinnojourerna utgör ett betydelsefullt komplement till kommunernas socialtjänst och det är därför logiskt att jourernas löpande verksamhet i första hand är ett kommunalt ansvar.
När det gäller kvinnojourer, liksom i så många andra sammanhang, står Vänsterpartiet för en oseriös överbudspolitik. Vänstern kräver att det statliga bidraget i ett slag ska öka till 200 miljoner kronor, mer än en tredubbling. Det är säkert trevligt för Lundberg och Höglund att vara alla goda gåvors givare, men det sker till priset av att V föreslår en skattechock som får Socialdemokraternas skattehöjningar att blekna. S föreslår 30 miljarder i höjda skatter, medan Vänsterpartiet vill höja skatterna för företag och medborgare med 77 miljarder kronor varje år.
Det är en politik som skulle kosta tusentals jobb och försvaga den ekonomiska tillväxten och som därigenom skulle leda till minskade skatteintäkter och ökade kostnader för bland annat a-kassa. Varje procent i minskad tillväxt kostar kommuner och landsting 15 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter. Alliansen har genomfört skattelättnader för hushåll och företag, men skatteintäkterna är ändå 40 miljarder kronor högre i år än de var 2006, rensat för inflation. Det beror bland annat på att jobbpolitiken har lett till god tillväxt.
När det gäller arbetet mot relationsvåld, liksom på många andra områden, bedriver alliansregeringen ett reformarbete som genomförs stegvis, inom ramen för en ansvarsfull ekonomisk politik. Det är så man uppnår resultat som gör skillnad, inte genom att lova allt till alla.
riksdagsledamot (M), Östergötland