På skolgården stod ett 40-tal – klassvis uppställda – elever på led. De tågade in och satt som tända ljus och lyssnade på läraren efter att ha hälsat oss välkomna. Förundrade mindes vi disciplinen i vår barndoms skola. Då vi fick betyg i uppförande och ordning. Fast vi var då bara 25 elever i varje klass förutom i läroverket, då var vi 30.
Vår svenska guide, tillika rektor, som gjorde sin 16:e rundresa i Kina, berättade att lärare hade mycket hög status bland elever och föräldrar. Varken föräldrar och lärare tillät att eleverna slarvade med läxor eller kom försent till lektioner. Enligt Pisastudien ligger nu eleverna i Shanghai högst på kunskapslistan i världen. Man behöver inte vara en Einstein för att begripa varför.
Nyligen såg vi en bild från den svenska skolan, där elever sover i bänkarna, kanske beroende på att de spelat datorspel halva nätterna. Många fyller heller inte på energi och äter frukost ”för att de inte orkar”. Vi har fått veta att svenska elever är världsbäst på att komma för sent och bidrar till oro i klassrummet, när de släntrar in. Det var ingen rolig bild som gavs i tv och andra medier. Givetvis ser det inte ut så överallt, som tur är. Då vore det verkligen illa. Det finns skolor som fungerar mycket bra, tack vare tydliga skolledare och regler som respekteras.
De 15-åringar som nu mäts i Pisastudien är den sista årskullen som gått igenom hela grundskolan med gamla läroplaner, gamla betygssystem och mycket få nationella prov. År 2016 i nästa studie kommer vi att få se om nya läroplaner, tidigare betygsättning, legitimerade lärare och uppdaterad lärarutbildning har gett resultat. Men i så fall behövs ytterligare ett viktigt kriterium som ingen politiker kan hjälpa till med, nämligen föräldrarnas helhjärtade stöd och uppbackning.
Det afrikanska ordspråket att det tar en hel by att fostra en ung människa gäller. Föräldrarnas ansvar är obestridligt, de kan inte abdikera från uppfostringsansvaret, även om det är besvärligt att gå i clinch med sina barn. De flesta föräldrar gör det men tyvärr inte alla. Hur ska vi nå dessa andra, som aldrig kommer till uppföljningssamtal i skolan? Kanske ett samtal på mer neutral mark, där man klargör att alla ska stötta eleven att skaffa sig en bra kunskapsgrund att stå på för vidare yrkesutbildning?
Det här borde kunna lösas om alla inser problemen och samverkar. Lärarna måste få respekt, så att de kan undervisa i lugn och ro. Först då kan det bli bättre resultat.
↔före detta lärare