Under ett antal år har Sveriges Kommuner och Landsting överfört ansvaret för hemsjukvården på ett antal kommuner. Den 20 januari var förhandlingen med Vadstena och Motala kommuner genomförd.
Jag har via MVT tagit del av det politiska beslutet där hemsjukvården nu ska ligga under kommunen i stället för under landstinget.
Sjukvård som bedrivs i hemmet går inte in under högkostnadsskyddet som tidigare, på 1 100 kronor per år, utan debiteras vårdtagaren med 100 kronor per besök, max 400 kronor per månad, med ett tak på 4 800 kronor per år.
Maxtaxa för hemsjukvård och hemtjänst har nu ett gemensamt tak på 1 776 kronor i månaden, 20 312 kronor per år. Inkomstuppgift och ekonomisk status kan lämnas till kommunen, som då kan reducera avgiften utifrån sitt regelverk för bidrag.
Vem är det som behöver hjälp med medicinering, såromläggning, provtagning, utprovning av inkontinensprodukter, rehabilitering och träning, utskrivning av hjälpmedel? (Detta är några av de exempel som hemsjukvården ska vara behjälplig med enligt MVT den 20 januari.) Alla borde veta att svaret är de gamla med stort vårdbehov, i viss mån de låg pension och kvinnor. Pensionen har ju dessutom sänkts 2014.
Beroende på om man kan ta sig till vårdcentral, eller om man behöver hjälp i hemmet blir detta diskriminerande, ekonomiskt, åldersmässigt (i första hand pensionärer drabbas), könsmässigt (statistiskt har kvinnor lägre pension och lever i ensamhushåll i högre utsträckning än män.)
Detta är odemokratiskt, oetiskt och integritetskränkande.
Vård efter behov och på lika villkor existerar inte här. Ord som solidaritet och människors lika värde har beslutsfattarna här tappat bort.
Vem bestämmer om jag eller mina anhöriga ska få hemsjukvård, eller om den ska ges på vårdcentral?
Hur påverkar detta distriktssköterskornas tjänster på vårdcentralen?
Ny organisation, byråkrati, regelverk och kommunikation mellan landstingsansluten sjukvård och hemsjukvård och hemtjänst – vem ska göra vad? Vad är omvårdnad och vad är sjukvård?
Med stor sannolikhet blir det dyrare för både skattebetalare och vårdtagare. Även om man vältrar över en del av kostnaden på vårdtagarna.
Att man sjösätter en reform där inte ens de olika datasystemen är kompatibla saknar allt förnuft. Någon nämnvärd debatt och information till medborgarna har inte förekommit. Inte ens de som ska arbeta i den nya organisationen tycker sig ha fått tillräcklig information.
Men det gäller ju de mest utsatta och de som inte kan göra sin röst hörd i maktens korridorer eller där besluten fattas.
Man kan undra: varför gjordes inte detta till en valfråga?