All vårdpersonal är, enligt lex Maria och lex Sara, skyldiga att anmäla alla typer av missförhållanden. Viktiga förutsättningar i detta arbete är bland annat offentlighetsprincipen, yttrandefriheten och meddelarskyddet. Dessa rättigheter finns på det kommunala äldreboendet men inte på det som drivs av till exempel Attendo eller Vardaga (tidigare Carema).
Privata vårdbolag skriver ofta in i anställningskontrakten att den anställde förbinder sig att vara lojal mot företaget. Illojalitet utgör grund för uppsägning. Detta kan komma i konflikt med anmälningsskyldigheten.
Är man illojal om man anmäler missförhållanden? Vad händer när vanvård blir en företagshemlighet? En tystnadens kultur följer med som en del av affärsidén i privata vårdbolag. För att anmäla fel och brister måste privat vårdpersonal många gånger vara modig och våga riskera sin försörjning.
Patientsäkerheten får aldrig bli avhängig av att vårdspersonal är modig, då faller systemet. All vårdpersonal måste känna sig trygg att blåsa i visselpipan utan risk för repressalier.
I offentlig verksamhet är de anställda fria och åtnjuter ett starkt skydd att rapportera till medierna om till exempel vanvård. Det är förbjudet för offentliga arbetsgivare att ens försöka göra efterforskningar om vem som har kontaktat medierna. I offentligt driven välfärd finns dessutom möjligheterna till kontroll och insyn, vilket i sig minskar risken för att missförhållanden uppstår.
Samtidigt finns det mycket att förbättra inom det offentliga. Låt oss bejaka personalens idéer, satsa resurser och utveckla alternativen ännu mer. Vinsterna i välfärden leder dock fel. Förutom att skattepengar försvinner till privata förmögenheter tystas personalen och skyddet mot den enskilde hotas.
Vårdpersonal ska inte behöva hamna i konflikt mellan plikten att anmäla missförhållanden och rädslan för uppsägning. Vänsterpartiet är det enda parti som tydligt vill stoppa vinstjakten i den svenska välfärden.
↔sjuksköterska