Jag ställde i min artikel ”Pensionssystem utan trygghet” tre frågor, i korthet varför ska pensionärerna inte göras delaktiga av välfärdsökningarna, varför ska svenska pensionärer vara högst beskattade i världen och varför vill politikerna inte reformera pensionssystemet?
I stället för att svara nedvärderar skribenterna ATP-systemet och höjer till skyarna det reformerade allmänna pensionssystemet. Detta system som under flera år medfört sänkta pensioner, både nominellt och värdemässigt, och som enligt Pensionsmyndigheten medför negativa effekter för pensionärerna ända fram till år 2026. Jobbskatteavdragen för personer i förvärvsaktiv ålder skulle gynna både dagens och morgondagens pensionärer. Om lägre skatter ökar sysselsättningen, varför har man i så fall inte i första hand sänkt skatterna för de cirka två miljonerna ålderspensionärer som med sina låga inkomster har större konsumtionsbenägenhet än de förvärvsarbetande?
Från Pensionsmyndighetens statistik kan beräknas att för en tilläggs-/inkomstpensionär med månadsinkomsten 14 000 kronor år 2009 kommer denna inkomst att vara 375 kronor lägre år 2014. För hela perioden 2010-2014 blir nettoförlusten totalt 28 000 kronor och den beräknas öka fram till år 2026. Välfärdsökningen för samma tid, mätt med löneökningen sju procent, ökar inkomstklyftan mellan ålderspensionärer och de förvärvsarbetande.
Pensionärerna får sex miljarder mindre 2014.
Det reformerade pensionssystemet är konstruerat för finansiell stabilitet men ger otrygghet för pensionärerna. Pensionärerna drabbas på ett icke avsett sätt av brister i pensionssystemets konstruktion. De senaste årens utveckling har visat att systemet inte är hållbart, varken på kort eller lång sikt. Det räcker inte med försök att bota bristerna med skattelättnader. Det är bara tecken på att pensionssystemet behöver ses över. Finansieringen av systemet måste förbättras, till exempel genom åtgärder som medför att de cirka 950 miljarderna i AP-fonden kan användas för vad de är avsedda för, förstärkning av pensionssystemets ekonomi. De motsvarar fyra års pensionsutbetalningar utan samtidiga avgiftsinkomster. Bland annat måste den så kallade bromsen slopas.
Pensionssystemet är för viktigt för att dess brister inte ska tas på allvar av de politiskt ansvariga. Att bristerna i det reformerade pensionssystemet åtgärdas är angeläget för både dagens och framtidens pensionärer, det borde även moderata riksdagsmän erkänna.
ordörande SPI Välfärden Motala
ledamot i rikspartiet