När man läser Finn Bengtssons (M) rubrik, ”Pensionssystemet ger trygghet” menar han riksdagsfrälsets pensionssystem. Det nya pensionssystem som infördes 1994 för medborgarna ansåg tydligen inte riksdagsfrälset bra nog utan man beslutade att för sig själva ha ett garantipensionssystem i likhet med ATP.
För oss övriga som fick lämna ATP-systemet skulle det nya pensionssystemet följa utvecklingen i den svenska ekonomin. Stark ekonomi skulle ge höga pensioner och i svag ekonomi skulle pensionärerna bära bördan. Viktigt var att systemet skulle gynna dem som jobbade högt upp i åren. Utfallet har blivit ett helt annat.
Konsekvenserna för den enskilde pensionären blir enorma. Som exempel kan en heltidsarbetande född 1955 med normal inkomstutveckling, efter att ha betalat in pensionsavgifter i 45 år, räkna med en allmän pension på cirka 9 000 kr efter skatt. Över 40 års arbete ger därmed bara några hundralappar mer i pension per månad jämfört med den som aldrig arbetat, men som får garantipension och fullt bostadsbidrag.
Pensionerna hotas inte bara av en allmänt låg nivå, systemet klarar inte ens av att betala ut de summor vi redan tjänat in. Balanseringen eller ”bromsen” har utlösts 2010 och 2011 och de skattesänkningar som Finn Bengtsson hänvisar till räcker inte.
Bakgrunden till nuvarande ”instabila” pensionssystem är således att politikerna lämnat idén om en förutbestämd pensionsnivå, så kallad garantipensionssystem, och i stället är pensionen bestämd av hur mycket var och en betalat in och börsutvecklingen. Ju längre arbetsliv desto högre pension. Här är en av förklaringarna till varför Reinfeldt och moderaterna 2012 började prata om 75 år som en rimlig pensionsålder. Vilken industriarbetare eller byggnadsarbetare jobbar till 75?
Finn Bengtsson gör intryck av att det nya pensionssystemet ska förhindra att ett skuldberg lämpas över på kommande generationer. Det är faktiskt tvärt om. I det tidigare pensionssystemet uppgick avgiftsinkomsterna för ATP och folkpensionerna till sammanlagt cirka 18 procent. I det reformerade systemet sänktes den tillgodoräknade avgiftsnivån till fördelningssystemet först till 16,5 och sedan till 16 procent för att bereda utrymme för tvångssparandet i premiepensionssystemet med bland annat aktuella nackdelar för dagens pensionärer. En tredjedel av AP-fonden överfördes till statsbudgeten för gynnande av bland andra den unga generationen.
Inför valet 2014 gäller det tydligen för Moderaterna att dupera blivande och befintliga pensionärer med politisk ”sockervadd”, med hopp om att de har svårt att förstå vårt nuvarande pensionssystems konstruktion. Verkligheten är alltså en helt annan än den Finn Bengtsson försöker beskriva.
1. Pensionssystemet är inte stabilt och det garanterar ingen pensionsnivå i likhet med ATP.
2. Pensionsnivån är beroende på börsutvecklingen och förvaltningen av fonderna, därav införandet av ”bromsen”.
3. Endast 2,5 procent av de pensionsberättigade väljer bland de 800 fonder som finns, resten hamnar i fonden Såfan (förvaltas av 7:e AP-fonden, vars förvaltning nyligen kritiserats av Riksrevisionen). Fondmångleriet är inte bara ohanterligt för dem som ska välja, det göder i stor utsträckning ”finansindustrin” genom höga avgifter. Antalet fonder borde reducerats till ett tiotal och fått en mer kvalificerad förvaltning.
4. De skattesänkningar Finn Bengtsson hänvisar till är ”skitsummor” som marginellt lyft köpkraften för pensionärerna. Det ska nämnas att Alliansen enligt budgetpropositionen för 2014 sänker skatterna för pensionärer med 2,5 miljarder. Åren 2009-2011 infördes förhöjda grundavdrag och 2013 sänktes skatten med 1,15 miljarder. De totala skattesänkningarna för pensionärerna uppgår till 16,45 miljarder de senaste sju åren, det vill säga 2,35 miljarder per år.
Pensionärer och blivande pensionärer ska fråga politiker:
✔ Varför vill ni inte höja pensionärernas köpkraft och sänka skatterna så att vi får ta del av samma välfärdsökningar som löntagarna?
✔ Varför ska svenska pensionärer vara de högst beskattade i världen och varför ska inte alla medborgare ha samma skatteskalor?
✔ Varför vill ni inte reformera pensionssystemet ?
Den nu föreslagna brytpunktsändringen för höginkomstagare kostar 15 miljarder och ett femte jobbskatteavdrag kostar 12 miljarder. Sätt detta i relation till den sänkta pensionärsskatten på 2,5 miljarder för 2014.
Välfärden gäller tydligen bara halva befolkningen och riksdagsledamöter.
Med SPI Välfärden i riksdagen ska vi återupprätta välfärden för hela befolkningen.
↔ordförande i SPI ↔Välfärden Motala