Detta sker samtidigt som polisens resultat är urusla i bemärkelsen att 85 procent av de anmälda brotten aldrig klaras upp.
En av orsakerna till polisens bristande effektivitet är att politikerna gett polisen omöjliga förutsättningar. Exempelvis tvingas polisen att sätta upp stängsel kring nedlagda gruvhål, transportera psykiskt sjuka och fångar, utbilda vakter, besiktiga tivolianläggningar och ta hand om bortsprungna husdjur. Listan över felaktig användning av poliser kan dessvärre göras mycket längre.
Polisens sidouppgifter är en tidstjuv som förbrukar cirka tolv procent av arbetstiden. I det fall polisen skulle befrias från arbetsuppgifter som inte kräver poliskompetens eller polismans befogenheter skulle vi få 2 400 fler poliser vilka skulle kunna göra en enorm insats för att öka antalet uppklarade brott.
Ett annat problem att ta på allvar är att avsaknaden av polisresurser i glesbygd innebär att många medborgare i praktiken inte kan räkna med att få hjälp av polisen inom rimlig tid.
En möjlig lösning för att öka tryggheten i glesbygd är samarbete mellan polis och bevakningsföretag. Med kommunernas deltidsbrandkårer som förebild skulle kvalificerad bevakningspersonal kunna ges begränsade möjligheter att ingripa mot brott.
Ska det då inte finnas en tydlig rågång mellan polisen och bevakningsföretag? Argumenten för en sådan rågång har varit myten om att polisen har våldsmonopol. Dock finns inget sådant entydigt monopol vilket kan exemplifieras av att skyddsvakter och ordningsvakter har liknande befogenheter och samma rätt som polisen att använda våld i vissa situationer.
Den gränslinje som finns mellan polis och bevakningspersonal har i själva verket vuxit fram slumpvis och en styrande faktor har också varit att det offentliga genom att underlåta att definiera en tydlig gräns mellan polis och bevakningsföretag har kunnat smita undan att betala priset för upprätthållandet av sina egna principer.
Det finns ett orsakssamband mellan polisens försämrade resultat vad gäller uppklarning av brott, polisens svårare arbetsuppgifter och omständigheten att politikerna valt att blunda för tidigare utredningsförslag om att renodla polisens verksamhet. Polisen måste därför befrias från sina allt i allo-uppgifter. Först därefter går det att ställa krav på polisen om att exempelvis klara upp fler brott.
Min övertygelse är att säkerhetsföretagen kan ta ett ännu större ansvar för att öka tryggheten i samhället.
Vilken trygghet och service som enskilda medborgare har rätt att kräva och vem som ska leverera detta är viktiga frågor. Därför har jag som ordförande för Säkerhetsbranschen nu lämnat en skrivelse till regeringen med förslag att den kommitté som genomför polisens omorganisering ska få uppgiften att rensa bort de värsta tokigheterna från polisens arbetsuppgifter.
↔Björn Eriksson
före detta rikspolischef
ordförande för Säkerhetsbranschen