Vd:n för JB Education Anders Hultin tycker inte att tryckta böcker känns ”framtidsinriktat”. Helst vill utbildningskoncernen som tidigare hette John Bauer slippa klassiska skolbibliotek. Det har framgått med ogenerad tydlighet i Sveriges Radios Kulturnytt, apropå Skolinspektionens kritik av 30 företrädesvis fria gymnasieskolor som inte lyckats inrätta skolbibliotek, trots lagkrav. Ett återkommande argument är enligt generaldirektör Ann-Marie Begler att skolorna enbart vill satsa* *digitalt.
Att reducera bibliotek till utrymmen med bokhyllor avslöjar en nedbrytande attityd till litteratur och läsning som inte anstår ett gymnasium. Ett skolbibliotek ska vara en plats där kvalificerad personal kan erbjuda en pedagogisk och intellektuell miljö med historisk och samtida förankring. Där ska barn, oavsett läsvanor i hemmet, kunna upptäcka sin första bladvändare. Gymnasieelever, som exempelvis vill nörda ner sig i andra världskriget ska kunna få hjälp med att välja titlar. Det går inte digitalisera ett fullvärdigt skolbibliotek –* *om man vill ha kvar detta ovärderliga mervärde.
Det stämmer att människor läser på ett annat sätt i dag än då kommunikationsministrar tyckte att Internet var en fluga, men det betyder inte att de fysiska biblioteken har spelat ut sin roll. Tvärtom blir det viktigare att insistera på klassisk läsnig under handledning ju mer snuttifierat informationssamhället blir. Om unga aldrig lär sig att hålla fokus på mer än hundrafyrtio tecken blir tröskeln till ett läsande liv i princip oöverstiglig.
Långsiktig lästräning ger ökat ordförråd, läsförståelse och känsla för grammatik – intellektuella tillgångar som håller på att bli exklusiva. I den senaste PISA-rapporten konstateras än en gång att svenska elevers läsförståelse sjunker. Ett problem som inte bara ställer till det för individen, utan också får effekter i den akademiska världen. En grupp historiker vid Uppsala respektive Linköpings universitet tar i en debattartikel i* *Upsala* *Nya Tidning upp den förödande brist på språkförståelse de möter bland dagens studenter. De konstaterar resignerat att de som lärare i princip kan acceptera undermålig stavning, begränsat ordförråd och felaktig grammatik, men att konsekvensen av dessa utbredda brister blir att studenterna inte kan tillgodogöra sig undervisningen. En liknande bild ger litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström i antologin Bildningsresan. Hon undervisar i dag vid Helsingfors universitet, där kunskapsnivån bland studenterna fortfarande är rimlig.
Att historieprofessorer ska behöva lägga tid på att lära unga människor grammatik är slöseri med intellektuella och ekonomiska resurser. Det är dessutom ovärdigt, framför allt för de studenter som borde fått lästräning med kvalitet från grunden.