Trots att det har beskrivits som en av de största omvälvningarna i historien, var det inte den yttre resan över Atlanten som förändrade Sverige, utan den som skedde i människors inre. Plötsligt började många ifrågasätta den på förhand utstakade vägen, slänga plogen och harven, och ge sig av i jakt på ett annat liv.
Där befinner vi oss än i dag.
Som Kjell A Nordström och Per Schlingmann skriver i den nyutkomna boken ”Urban Express” (Bokförlaget Forum) är det inte länge sedan våra roller i livet var givna. Nu är det tvärtom.
Tiden när det gick att stämpla in på bruket efter grundskolan, och jobba där till pension, är förbi. Likaså epoken när en studentexamen eller en universitetsutbildning var synonym med en ljusnande framtid.
Författarduon beskriver en värld som alltmer kretsar kring städerna och där lärdomar du inte kan läsa dig till blir allt viktigare. Ett samhälle där den största klyftan mellan människor inte handlar om pengar, utan om kunskap. Där städer i olika länder har mer gemensamt än storstad och landsbygd i samma land. En tidsanda där var och en, likt nybyggaren Karl-Oskar, är sin egen lyckas smed, och de flesta är friare än någonsin tidigare i historien. En tid där otrygghet och utslagning existerar parallellt med optimism och framtidstro.
Det Nordström och Schlingmann målar upp är inte science fiction eller ett diffust framtidsscenario. Det är den verklighet vi mer eller mindre lever i.
För hundra år sedan bodde tio procent av världens befolkning i städer. I dag är siffran nästan sextio procent, och den största urbaniseringsvågen har skett under de senaste 30 åren. Denna kombination – urbanisering i samklang med glidningen mot ett alltmer kunskapsbaserat samhälle – gynnar inte minst kvinnor, som numera dominerar på de högre utbildningarna och tar för sig på den föränderliga arbetsmarknaden.
Utvecklingen är i grunden av godo. Samhällen som förändras och är öppna mot omvärlden är de som långsiktigt bygger muskler och står starka. Däremot kan vi inte blunda för att allt fler kommer att tvingas till tvära omställningar av sina liv. Det ökar behovet av ett utbildningsväsende som lär eleverna att tänka nytt och tänka om, men det ställer också högre krav på de sociala trygghetssystemen, så att enskilda inte får ta en oproportionerligt stor del av smällen på vägen mot framtiden.
I en tid när våra roller i livet inte längre är givna, måste samhället helt enkelt hjälpa var och en att hitta en passande roll.