Idag är minst var fjärde läkare inom svensk sjukvård född utomlands och utan dem skulle svensk sjukvård inte fungera. Den stora läkarrekryteringen från utlandet sker dock inte helt utan svårigheter. Bristande kunskap i svenska språket hos de nyanlända läkarna skapar ofta problem i kommunikationen med patienterna. Språkförbistringar leder till otrygghet i mötet mellan patient och läkare.
Uppfattade man varandra korrekt? Förstod läkaren de symtom man som patient ville förmedla? Förstod patienten i sin tur de instruktioner läkaren skickade med hem?
Bristande språkkunskaper innebär inte bara otrygghet för patienten i mötet med sjukvården, utan det tenderar samtidigt att skapa en känsla av otillräcklighet för läkaren i kontakten med patienter.
Varje landsting bör ge nyanlända läkare en tillräckligt god språkutbildning, så att språkliga missförstånd kan undvikas.
Utbildningen bör vara obligatorisk och föregå ordinarie tjänstgöring för att därefter löpa parallellt med läkararbetet tills dess att en fullgod språknivå har nåtts.
Att kunna kommunicera läkare och patient emellan är en förutsättning för en tillförlitlig vård.