Under 1800-talet bestod vad vi i dag kallar för Motala av två samhällen: Motala socken med sina affärsidkare och hantverkare och Motala verkstad med sina industriarbetare. Mellan de två orterna fanns en uttalad rivalitet. Att en industrigrabb från verkstan skulle beblanda sig med en stadsflicka kom inte på fråga.

– För att undvika stryk skiljdes gränsöverskridande par vid en bänk som låg längs kanalbanken. Därför kom bänken att kallas för Sista kyssen, berättar Carl-Gunnar Andersson.

Rivaliteten hade slocknat långt innan Carl-Gunnar Anderssons tid, men bänken och kulturarvet fanns kvar ända in på 1950-talet. På en av många bilder från senaste seklet visar Carl-Gunnar var bänken stod. Ett träd på bilden finns kvar än i dag.

– Precis intill Charlottenborgsbron låg den, Sista kyssen. Den har jag gått förbi många gånger, säger han.

Den 20 juni 1946, på Carl-Gunnars 23-årsdag, blev bänken en ännu större symbol för kärleken.

– Jag friade till min fru när vi satt på bänken. Senare under kvällen gick vi dit igen och drack kaffe, berättar Carl-Gunnar.

Överallt i lägenheten där Carl-Gunnar bor i dag finns bilder på honom och hans fru, som gick bort 2009 efter 65 fantastiska år tillsammans. Ett gulnat, litet fotografi visar det nyförlovade paret vid Platens grav.

– Vi träffades på annandagsbalen och jag fick följa henne hem. Snart upptäckte vi att vi bodde grannar med bara några hus emellan oss, säger Carl-Gunnar.