Monica Brandt visar runt i huset på Krokgatan i Linköping. Det som en gång var svart och murrigt har blivit ljust och upplyst. Vita väggar och flera ljuskällor möter besökaren redan i hallen. Annat var det för några år sedan, berättar Monica.

– Jag var med i SVT:s ”Vem bor här”. Då var det mycket mörka färger. Svart och guld. Det var det som programmakarna fastnade för när de var här och kollade.

– Men jag gillar att ha projekt och göra om. Allt kan inte se likadant ut hela tiden. Det skulle bli så himla tråkigt. Och det finns mycket energi och många idéer här inne som måste få komma ut, säger hon och tar sig åt huvudet.

Artikelbild

| Monica Brandt är till stora delar ”ansvarig” för inredningen i huset på Krokgatan. I köket möts besökaren av ett stort tigerhuvud, gestaltat på en fondtapet.

Monica skrattar glatt. Hon gör det ofta. Och mycket.

– Jag är väl sådan som person. Det bara kommer av sig självt. Och det är väl bättre att vara glad än tvärtom, kan jag tycka.

Hon kallar sig för hobbykonstnär som ägnar sig åt måleri, sömnad och inredning.

En trappa upp i huset finns en liten ateljé med tavlor, ramar, färg och penslar.

Artikelbild

| Väggen vid trappan upp till det andra våningsplanet har täckts med skinnbitar som Monica Brandt limmat fast.

– Jag har ett instagramkonto där jag lägger ut målningar som jag gjort och även sålt.

– Folk har börjat höra av sig och vill göra beställningar och det är förstås jättekul, men just nu är det lite stiltje på målerifronten. Det går liksom i vågor. Ibland är det ganska mycket att göra, ibland lite mindre.

Artikelbild

| En fondtapet i vardagsrummet visar trappan till ett slott i Frankrike som förfallit. Monica Brandt gillar stilkrockar när det gäller inredning, berättar hon.

Monica målar även tavlor som används till homestylingen av bostäder som ligger ute till försäljning.

– Och så har jag några som hänger i Stångåstadens visningslägenhet i Vasastan, berättar hon och visar den vägg som fick stor uppmärksamhet under inspelningen av ”Vem bor här”.

Artikelbild

| Några av de tavlor som Monica Brandt målat. Spännvidden är stor och sträcker sig från porträtt till abstrakt konst.

Ytan pryds av skinnbitar som klippts sönder och limmats fast.

Formationerna bildar ett stort lapptäcke från entréplanet till allrummet en våning upp.

Artikelbild

| I ateljén på andra våningen finns färger och penslar av olika storlekar och format som Monica Brandt använder sig av. 

– Jag köpte 50 kilo skinnspill från en tapetserare. Det tog mig månader att få upp alltsammans, säger Monica och skrattar.

Ordet återbruk återkommer allt som oftast hos den 54-åriga allkonstnären.

Artikelbild

| En allkonstnär med flera olika ansikten. Monica Brandt på Krokgatan i Linköping. 

Att besöka secondhand-butiker är ett sant nöje, får vi veta.

– Bland det roligaste som finns. Det finns massor av udda prylar som går att köpa till rena fyndpriserna.

Kläder hamnar allt som oftast i Brandts shoppingväska. Hemma i huset sker sedan en häftig förvandling av plaggen.

– Jag klipper sönder dem och syr ihop delarna till något nytt. En topp eller blus. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Monica avslöjar att hon har en särskild fallenhet för färger som sticker ut.

– Allt ska vara så strömlinjeformat nu för tiden. Folk klär sig mycket i svart. Från topp till tå. Det är inte min grej, liksom. Jag är inte rädd för att ta ut svängarna. Men alla väljer naturligtvis att göra som man själv vill.

Just nu är fru Brandt mellan två jobb. Hon söker nytt på ett ganska brett fält, förklarar hon.

– Helst av allt vill jag arbeta med något där jag får använda mina händer. Tillverkningsindustrin, till exempel. Jag har varit där tidigare och trivdes hur bra som helst.

Monica lutar sig mot en bakgrund som egen företagare, olika butiksjobb inom bland annat inredning, skor och kosmetika, ett flertal konstskolor och en utbildning till frisör.

– Att ha ett yrke med fast inkomst känns viktigt, säger hon och utvecklar sina funderingar kring just detta:

– Att försöka leva på min hobby skulle kännas alltför pressande. Jag tror att glädjen och inspirationen skulle försvinna då.