När björkarna slog ut i maj månad lämnade Gunilla detta livet.
Vi började en gång i samma klass i gymnasiet i Motala. Jag kände ingen i klassen, men en av de första dagarna kom Gunilla fram och frågade om inte vi kunde vara ihop, och det ville jag naturligtvis. Ingen av oss bodde i Motala utan vi kom dit med tåg från olika håll, och Gunilla kom från Skänninge. Därför fick vi ofta sällskap även på vägen till och från skolan. Vi hade smörgåsar med oss, så vi tillbringade lunchrasterna i skolans frukostrum tillsammans med några fler i klassen. Gunilla var den smartaste av oss, så det var henne man frågade, när man inte förstod, och hon var alltid hjälpsam. Hon slarvade aldrig med läxorna utan var alltid påläst. När vi tog studenten hade hon många stora A i betyget. Jag vet inte hur många, för Gunilla var inte den som förhävde sig eller skröt över sina framgångar. Men långt senare, när Gunilla närmade sig 80, råkade hon hitta ett gammalt tidningsurklipp som handlade om att hon var studenten med det högsta betyget i Motala 1962. Nu var hon stolt och det kunde hon gott unna sig!
Sedan blev det engelska i Göteborg i två terminer, innan Gunilla sökte till seminariet i Linköping. 1965 blev hon färdig folkskollärare och fick tjänst på Norra skolan i Motala. Hon gifte sig med Börje, som hon haft en lång relation med och de köpte en villa på Landsborgsgatan.
Gunilla klagade aldrig på sin arbetssituation. Hon trivdes bra som lärare. Norra skolan blev hennes arbetsplats ända till pensioneringen och mesta tiden var hon klasslärare. Det är säkert flera hundra Motalabarn, som har haft Gunilla som klasslärare de tre åren på mellanstadiet. Hon måste ha betytt mycket för många av dem med sitt goda humör och sitt tålamod.
Gunilla och Börje fick bo kvar länge i sitt älskade hem på Landsborgsgatan, men sjukdomar gjorde de sista åren tunga. När Börje gick bort 2021 flyttade Gunilla till ett äldreboende.
Jag minns Gunilla med värme och tacksamhet. Hon lämnar efter sig många fina minnen av våra samtal under alla år.