Efter fem års pluggande på bland annat universitetet i Linköping är Emelie Wettermark nu prästvigd.
Redan i mellanstadiet fick hon frågan av en klasskamrat om hon inte skulle bli präst.
Men Emelie visste vad hon ville bli när hon blev stor.
– Jag ville till Östafrika och arbeta som läkare.
Tiden på läkarlinjen blev inte särskilt lång.
– Det var en process och jag anade en läntan. Läkaryrket kändes inte i hjärtat, säger hon.
Människofrågor samt vad vi finner hopp och lever för har alltid fascinerat Emelie.
Efter att ha pluggat teologi under ett och ett halvt år fick hon göra en antagningspraktik under några veckor vid Kärna kyrka.
Hon blev godkänd och kunde fortsätta sina studier.
På onsdagen var det Emelies första dag på jobbet i Vadstena församling.
– Det känns underbart, säger hon leende.
Nu kommer hon att få hålla förrättningar som dop, vigsel, begravningar samt hålla predikan och fira mässa.
– Jag tror också att det blir en del konfirmandundervisning.
Emelie tjuvstartade nämligen sin anställning med att följa med konfirmanderna i Vadstena till ett kloster i Taizé i Frankrike.
– Det var bra för då lärde jag att känna dem alla lite, säger hon.
Vad hoppas du av tjänsten som pastorsadjunkt?
– Att jag får lära känna många människor och ha många intressanta samtal. Att jag får lära mig mycket och skratta förstås.
Emelies blivande make är också engagerad inom kyrkan på fritiden, så hon tror inte att de oregelbundna arbetstiderna som präst ska ha någon inverkan på privatlivet.
Om ett år är det dags att söka en ny prästtjänst någonstans i Sverige. Men det bekymrar henne inte det minsta.
– Jag lever här och nu, säger Emelie och skrattar.
Det händer mycket i hennes liv just nu. Först prästvigdes hon och sedan började hon jobbet som pastorsadjunkt och om knappt två veckor ska hon gifta sig.