Mycket har hänt sedan Bengt Morén kom till världen i Stugun i Jämtland. Han växte upp i östra Jämtland, "i vildmarken", som han säger själv. Pappan var skogsbrukare och mamman småbrukare och hemmafru med de fyra barnen.
– Jag har en bror och tre systrar, berättar Bengt.
Hur var du som liten pojke?
– Jag hade lätt för mig i skolan, tyckte fröken. Jag gillade att rita och hade stora A i teckning, svarar Bengt som under årens lopp gjort många byggritningar.
Före lumpen arbetade Bengt i skogen, med att hugga ned träd och köra hästar.
– Efter lumpen som jägarsoldat började jag på ett kraftverksbygge vid Luleälven. Jag snickrade form, det vill säga gjöt betongformar.
Efter det kom han till Tovetorp.
– På så vis hamnade jag i Östergötland. Min farbror var verkmästare på kraftverksbygget vid Stångån där jag fick jobb.
Han var inneboende i Linköping och det var där, på en allsångskväll på Lampes konditori, som han träffade Marita.
– Där haffade hon mig, skojar han.
1962 stod bröllopet och med tiden fick paret fyra barn.
De hade tre telningar när Bengt fick jobb som kraftverksarbetare vid ett av världens största vattenfall, Victoriafallen på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia och som 1989 upptogs på Unescos världsarvslista.
– Vi var åtta svenskar som var där och jobbade via Skanska. Det var ett bra jobb. Vi bodde i ett hus utanför Livingstone och vi blev bortskämda med kock och städerska. Vi besökte djurparken och fick se många djur, lejonen var skygga, men giraffer och hjortar var det gott om. Vi var med om en incident. En kollega skulle fotografera en elefant och lyckades åstadkomma ett så starkt ljud att elefanten satte av mot oss som satt i en liten folkvagnsbubbla. Som tur var hann vi iväg innan elefanten var i kapp oss...
I ett halvår var han i Afrika och jobbade.
Väl hemma har Bengt haft jobb på många platser runt om i Sverige, familjen har bott bland annat i Stockholm och Linköping. Han har gått vägmästarutbildning och byggmästarutbildning och varit arbetsledare.
– Jag jobbade under några år på Bragnells i Borensberg. I den vevan, 1995, köpte vi det här huset. 2004 flyttade vi hit permanent, säger Bengt som byggt om huset totalt invändigt.
Fem barnbarn i åldrarna 21 till åtta år finns i familjen.
– I helgen som gick besökte vi vårt äldsta barnbarn som bor i Oslo.
Intressen?
– Jag tycker om att fiska och ska försöka att komma ut på sjön i sommar. Annars är det mest att greja med kåken. En gång om året försöker vi att åka till jämtland och hälsa på några kusiner och bekanta.
Hur känns det att fylla 75?
– Det är nog mer positivt att fylla 30, men det går väl bra! Jag har lite sämre rörlighet än tidigare, men annars är jag frisk.
Hur ska du fira födelsedagen?
– Hemma, men det blir inget storkalas. Den som kommer förbi är välkommen på en kopp kaffe.
maria.lidberg@mvt.se