Daniel är Motalagrabb från födseln. Han gick i skolan på Lyckorna, Norra och Zederslund och gymnasiet på Carlsund.
– Jag läste till kock. Jag har nog alltid gillat att hjälpa till hemma med att laga mat. Jag brukade stå och titta på mamma när hon grejade, var nyfiken av mig.
Hur var du som barn?
– Jag var rätt lugn, har pappa sagt, jag är nog rätt lugn fortfarande.
Hur är det med dina småkillar, är de intresserade av matlagning?
– Absolut, de vill gärna vara med och hjälpa till. De vill inte smaka allt, det beror lite vad det är och hur maten är upplagd på tallriken.
Hans dröm var tidigt att ha en egen restaurang, pub och natklubb. Sedan cirka fem år tillbaka är drömmen sann. Han och Adnan Somic driver Sky Bar, tidigare Harry’s, tillsammans.
– Vi har lunchservering tre dagar i veckan, nattklubb och tar emot slutna sällskap.Vi ska starta igång restaurangen på kvällstid onsdag, torsdag och fredag med en speciell a la carte-meny, vi vill ha något alldeles eget och håller på att titta på möjligheterna.
Daniel är ledig varannan helg från jobbet.
– Då är det familjen som gäller. Vi brukar hitta på saker, besöker busfabrikerna i Motala och Linköping och pysslar mycket hemma. Vi tycker om att resa. Vi umgås mycket med vänner och familj. Jag har tre syskon och vi har barn allihop, så barnen har många kusiner att leka med.
Han var bara sex, sju år när han började att spela fotboll.
– Nu spelar jag i Zeros A-lag, säger Daniel som inehar positionen som mittback.
– Jag är bara med för att det är så roligt. Jag och Adnan är äldst i laget.
Främsta fotbollsmeriten?
– Ingen merit, men ett minne och det var när jag var på språkresa och träningsläger i Chelsea som tonåring. Det var jätteroligt.
Daniel och fästmön Emelie förlovade sig i maj förra året och håller som bäst på att planera sitt bröllop i sommar. Daniel friade på ett annorlunda vis och filmen ”daniels frieri till emelie” finns att se på Youtube.
– Emelie trodde att hon skulle till en kompis, men istället fick hon ögonbindel på och blev skjutsad till Kärrsbyån. Längs stigen ned till vattnet stod hennes vänner och släkt med skyltar som jag skrivit. På stråket som lede ner till stranden hade jag strött rosenblad och i sanden format ett hjärta av rosenblad. Inuti hjärtat föll jag ner på knä och friade. Emelie var alldeles mållös, men svarade ja. Det känns jättebra, helt rätt.
30 år - hur känns det?
– 30 låter som en tråkig ålder, inget WOW, det är som att livet vänder nu, åren går så fort. Jag är hellre 29...
Hur firar du?
– Egentligen vill jag resa bort, men det en fest i alla fall med släkt och kompisar.
maria.lidberg@mvt.se