Mycket, mycket material har samlats på hög i Olof Rasks arbetsrum på Strandgården, Samuelsbergshemmet. Nu ska här rensas och packas. Olof har föreläst i många sammanhang om det som kommit att bli hans specialområde: Demenssjukdomar och minnesträning.
– Jag började som nyexaminerad sjuksköterska att arbeta hos Barbro Beck-Friis (professor i geriatrik) vid geriatriska kliniken på lasarettet 1973. 1986 säger hon till mig: Olof, du ska ta hand om en dagsjukvård för dementa. Jag visste inget om sjukdomen då, demens fanns inte som sjukdom i Sverige förrän i mitten av 80-talet, innan dess talade man om att människor var glömska eller senila. Baltzargården öppnade för att ta reda på vad som händer med dementa människor som får bo i härlig miljö. Det vi lärde oss då gäller fortfarande, som att bemötandet är viktigt, att den sjuke får sina behov tillgodosedda och blir stimulerad.
Olof ansvarar sedan 1992 för Strandgården som är en dagavdelning som tar emot 40 personer varje vecka.
– För mig har de här åren varit facinerande på många vis, att få vara med och se de unika värden människor har från barndomen tills des sjukdomen kommer in i bilden, få dela både tragiska och positiva upplevelser.
Du som vet så mycket om sjukdomen- är du rädd för att själv drabbas?
– Jag är medveten om den, men man skjuter ju död och sjukdomar framför sig, jag tar inte ut något i förskott.
Olof är född i Helsingborg och flyttade runt en hel del som barn och ungdom på platser pappa ingenjören fick jobb. Han gick några år i skola i Enköping och bodde i Eskilstuna där han träffade hustrun Gunlis.
Hur kommer det sig att ni hamnade i Motala?
– Här fanns ett nytt sjukhus här och jag fick jobb. Jag hade aldrig tänkt mig att arbeta med äldre, jag älskade ortopedi, se hur människor blev hela i kroppen. Men jag blev positivt bemött inom geriatriken, säger Olof som även prövat på att arbeta som distriktssköterska och vårdlärare.
De sista dagarna på jobbet tillbringar han på en Nationell närverkskonferens om demenssjukvård i Halmstad. I höst ska han vara behjälplig på Strandgården två dagar i veckan för att sätta in sin efterträdare i jobbet och briefa inför den stora hemsjukvårdsreformen som införs 2014..
Vad ska du göra med all ledig tid?
– Vi har tio barnbarn fördelade i Motala, Örebro och Stockholm. Vi har två kullar, några som är i tonåren och några som är i lekparksåldern. Engagemanget i Baptistkyrkan kan ta mera tid nu. Jag älskar att träffa nya människor, det är häftigt att få vara med och se hur de som har det tufft hittar en mening, kommer till tro. Vi är lite av föräldrar för några ungdomar som hälsar på oss ibland, det är en glädje att känna sig behövd.
Han spelar gitarr, bland annat på andakter, cyklar gärna och vistas i torpet.
– Jag njuter av livet!
Hur känns det att sluta jobba?
– Det jag har gjort i yrkeslivet är jag nöjd med, men visst innebär det en saknad att lämna sitt arbete.
Han avtackas med öppet hus på Strandgården den 28 augusti med start sen eftermiddag.