Det handlar naturligtvis om Mariadöttrarna som har sin verksamhet i Vadstena kommuns utkanter. Under måndagen höll de en föreläsning i Birgittasystrarnas kyrka om hur livet ter sig för Mariadöttrarna. I centrum står bön och arbete, där arbetet ses som en del av bönen, som två sidor av samma mynt.
– Vi har sex stycken tideböner varje dag. Vi avbryter hela tiden vårt arbete för att gå till kyrkan, säger syster Katarina till MVT som höll i föreläsningen, innan den ska börja.
Mariadöttrarna har munken Benedikt, som levde på 400-talet och 500-talet, som förebild. För Mariadöttrarna är bönen alltså centralt, men Benedikt utvecklade inte någon egen bönetradition som många andra helgon.
– Benedikt sade att var och en måste gå in i sitt eget hjärta, säger syster Katarina under föreläsningen.
Benedikt har präglat systrarna på flera sätt. Bland annat säger man att ödmjukhet är det säkraste tecknet på styrka och att man ska söka Gud tillsammans. En sak som är märkbar för den som inte är medlem i Mariadöttrarna är deras gästfrihet. Man har nästan ständigt gäster på Omberg för exempelvis folk som känner sig stressade och vill hitta andlighet.
– Benediktinsk gästfrihet är ett signum. Det är ett sätt att säga att Gud är närvarande överallt.
Gästerna kan ibland ha frågor. En fråga fick hon från ett barn som undrade vad som var roligast, "att vara nunna eller att cykla".
– En nunna som cyklar svarade jag, säger syster Katarina och barnet var nöjd med svaret.
Att leva ett klosterliv kan på många sätt vara lika oavsett vilken orden man ingår i. Att nunnor ber mycket är exempelvis inget ovanligt. Men en skillnad mellan Birgittasystrarna och Mariadöttrarna är att Birgittasystrarna pratar mer med varandra under måltiden. Mariadöttrarna menar att tystnad är viktigt för att man ska kunna gå in i sig själv, medan Birgittasystrarna poängterar vikten av att kommunicera.
– Tystnaden är en jätteviktig aspekt av vårt klosterliv. Vi talar inte med varandra under måltiden. Tystnaden är ett eget språk och väsentlig för att vi ska veta vad vi tänker, menar syster Katarina.
Efter föreläsningen fick publiken tala eller ställa frågor. En kvinna berättade då om sina erfarenheter från ett besök på klostret då hon fick ett råd från en nunna om att "vi måste lära oss att lyssna på tystnaden". Det rådet var något som prickade precis rätt.