År 2022 hade vi ca 90 lodjur i Östergötland och 2024 var siffran ca 40. Totalt får 87 lodjur skjutas i Sverige mellan 1 mars och 15 april 2025. Visserligen betydligt färre än tidigare år, men ändå alldeles för många.
Va, får man jaga lodjur? frågar de flesta. Ja så illa är det. Den motivering flertalet länsstyrelser ger till jakten är ungefär: ”För att förebygga skador på tamdjur och öka acceptansen för lodjur”. Låt oss granska dessa argument. Vi bortser i det följande från renskötselområdet, som är en sak för sig.
Vi har ca 500 000 får i Sverige och 1 250 lodjur. Årligen dödas 100-150 får av lodjur. Det innebär att en kvarts promille (!) av Sveriges får årligen dödas av lodjur. Det innebär också att varje lodjur årligen dödar ett tiondels får, eller annorlunda uttryckt: det behövs tio lodjur för att döda ett får. Hur sannolikt är det att just de lodjur som annars skulle ha dödat ett får blir skjutna i licensjakten? För fårägaren är naturligtvis redan ett enda dödat får mycket tråkigt, men totalt sett är de skador som lodjur åstadkommer inte ens småpotatis.
Vi vet, genom ett antal mycket stora opinionsundersökningar, som genomförts vart femte år sedan år 2000 av Sveriges Lantbruksuniversitet och Umeå universitet, att lodjur hör till de allra mest omtyckta vilda djuren. Endast 3% av svenskarna ogillar att vi har lodjur i Sverige och 17% är neutrala. Resten är positiva. För oerhört många finns ingen högre önskan än att få se ett lodjur i naturen. Är det överhuvudtaget möjligt att med några som helst medel komma högre vad gäller ”acceptans”?
De angivna argumenten, förebygga skador och öka acceptansen, är alltså rent nonsens och en skam för de länsstyrelser som utnyttjar sig av dem. Det verkliga skälet är troféjakt, vilket är ett skäl som lagstiftningen inte tillåter. Därför är länsstyrelserna tvungna att linda in sina beslut om licensjakt på lodjur i påhittade argument.
Det är länge sedan det blev helt otänkbart för kvinnor att visa sig i en päls av leopard eller ozelot, men det finns tydligen personer som kan tänka sig att ”pryda” sina hem med en päls av lodjur. Vi ställer oss frågan: Hur är sådana människor skapta?
Lodjur är en fridlyst art såväl enligt svensk lag som enligt EU-direktiv och får inte jagas utom genom tillämpning av vissa undantagsbestämmelser. Det är dessa undantagsregler som våra myndigheter utnyttjar och försöker hårdra in absurdum. Det kommer de att fortsätta med så länge vi medborgare inte reagerar.