Till sist lade den gamle revolutionären och kommunisten Fidel Castro näsan i vädret. Jag gissar att ett inte obetydligt antal personer runt om i världen tänkte – äntligen, det var på tiden! Men det finns också en saknad från våra egna kommunister, socialister, vänsterpartister och en annan socialdemokrat – de sistnämnda är verkligen beklagansvärt.
Tänk om Kuba hade kunnat börja om från början efter revolutionen 1959 och påbörjat resan mot demokratin och rättsstaten som man först ville genomföra. Men inte, tänkte förmodligen Fidel Castro, då kan jag ju bli bortröstad och förlora makten. Nej, det är bättre att behålla hela makten och bjuda Kubas medborgare på den totalitära staten, politiska motståndare och dissidenter till fängelsehålorna och dessutom tillhandhålla folket en lång och gräslig fattigdom.
Tänk vad Kuba hade kunnat vara i dag – en levande demokrati och välfärdsstat – om man hade fått utvecklas till full demokrati.
Bakom den milda blicken från den gamle skäggige mannen döljer sig en fasansfull hemlighet – under Kubakrisen 1962 skickade Fidel Castro ett telegram till Chrusjtjov – som blev alldeles förskräckt – och föreslog att starta ett sovjetiskt förstaslag med kärnvapen mot USA. (Per T Ohlsson, Sydsvenskan 2016-11-16). Det hade ju inneburit en världsbrand med kärnvapen och civilisationens undergång. Var och en, även den mest inbitne kommunist, kan fundera vad hade vi varit i dag – eller rättare sagt, hade vi funnits?
Ni som sörjer Fidel Castro nu – kan ni också skänka en tanke till dem som försmäktar i fängelserna och de miljontals som flytt från Kuba till USA. Jag tror med tiden kommer det kubanska folket kasta av sig det kommunistiska oket.
Det är en gåta att socialdemokratiska företrädare har besökt landet och dessutom sprungit Castro i hälarna. Men det är inte gåta att en av våra mest kända trubadurer och proggare har skrivit en hyllningsdikt till Fidel Castro – dessa aningslösa människor!
Birger Johansson