Först sparkas en socialchef. Då gör man en tillfällig lösning, och ersätter vederbörande med en som först är konsult, och sedan anställds på två år. Efter ett år ”kommer man överens” med vederbörande om att sluta tjänsten med omedelbar verkan. Då ersätts den tillfälliga lösningen med en tillfällig lösning, i väntan på den permanenta lösningen.
Motiveringen är att man vill få en långsiktig lösning före nästa mandatperiod. Om det hade varit hela sanningen, så hade naturligtvis Sven-Inge Arnell kunnat jobba kvar under rekryteringen. Han hade ju till och med kunnat bistå vid introduktionen av den nya chefen. Istället fick han gå med omedelbar verkan.
Att två chefer får sluta med så kort intervall, väcker funderingen om det verkligen är cheferna det är fel på, eller om felet är någon annanstans?
Frågan kommer osökt: Hur länge kommer nästa chef att få stanna?
Just när jag skrivit ovanstående, blir jag informerad om nästa chef som slutar med omedelbar verkan. Självklart är det så, att om en chef inte uppfyller kraven, så bör han/hon skiljas från sin tjänst. Frågan är emellertid, om det verkligen kan vara så illa, så den rotation som vi nu ser med chefer som slutar med omedelbar verkan, är motiverad?
Nils-Ingvar Graan
Kristdemokraterna