Svensken är en tålig individ. Chokerande nyheter av ekonomiskt slag rinner snabbt av. Politiska partier intar tystnad och penningracet fortsätter ohämmat. Bankcheferna åtnjuter enorma pengar som rusar i höjden i expressfart.
Hur kan det ha blivit så här?
Tack vare folkets bankberoende i alla sammanhang. Vi måste låna pengar när vi köper hus. Ju mer pengar vi lånar desto mer tjänar banken. Samtidigt överlåter vi våra löner utan kompensation att disponera fritt för banken och kompletterar resterande kapital med insättning på ett bankkonto utan räntekompensation. Bankens servicedel får vi ofta betala. Till detta tillkommer att vi sköter våra bankaffärer i hemmet eller på kontoret som i sin tur ger bankerna möjlighet och sänka personaltätheten. Att gå från bank till bank innebär ingen större förbättring. Samtidigt konstaterar riksbankchefen att det kan vara bra att ha pengar på banken... Räntan måste kunna vara räknebar det vill säga en 0-ränta är ingen ränta endast ett nominellt värde det vill säga våra utlånade pengar till banken är endast förvaringsplats. Slutligen inser jag att bankcheferna är en form av mirakelmänniskor som anser sig vara värda sina löner. Städerskan kanske har en annan uppfattning...