"Mamma har druckit och sover. Pappa lovade att på lördag ska vi ... men är full. Fredagsmorgon – ont i magen. Jag får inte ta hem kompisar. Min farbror ska alltid kramas när han dricker men jag vill inte. Mamma säger att det är mitt fel att hon dricker. Pinsamt att pappa var onykter på kvartssamtalet. Pappa och mamma bråkar på nätterna. Det är bara vår familj som är så här."
Hundratusentals barn har det så i Sverige. I det fördolda. Barnen är både gömda och glömda. Och samhället gör alldeles för lite för att hitta dem och ge dem stöd. Skolans personal vet mycket sällan vilka de är. Och metodutveckling ser man lite av. Lika lite som att resurser alls i närhet av problemets omfattning sätts av för att stödja barnen.
Nu kommer Junisrapporten, den årliga rapporten över hur kommunerna arbetar med och stöder de här barnen. I bra kommuner når man kanske 10 procent av barnen. I dåliga ...?
Jag önskar att vi får se många politiker de närmaste veckorna i Norrköping. Linköping, Motala och Finspång som skaffar sig mer kunskap när rapporten lanseras. Det kan inte bara vara vi som tycker att barn ska ta mer och alkohol mindre plats i samhället. Eller att så många barn ska betala ett högt pris.
Per-Åke Andersson,
IOGT-NTO Östergötland