Rättegången mot mamman som misstänks ha tagit livet av sitt barn, "lilla hjärtat", har startat.
Det är den värsta mardröm man kan gå igenom kan jag tänka mig. Själv har jag varit med om att ett litet barn som vi tog hand om från tre månaders ålder flyttade till en anhörig till mamman. Det tog hårt på oss. Livet som familjehem är en bergochdalbana i känslor, allt från stor glädje till totalt kaos.
Det jag hoppas kommer ut efter denna väldigt tragiska händelse är att man alltid ser till barnets bästa och inte till föräldrarnas. Och att familjehemmens status höjs upp till den nivå man skulle kunna tycka är någorlunda rimlig.
Som det är nu arbetar man inte som familjehem, man utför ett uppdrag och det innebär att man inte har något skyddsnät om uppdraget tar slut med kort varsel.
Till sist vill jag skicka med en sak: Alla barn har rätt till sina föräldrar men alla föräldrar har inte rätt till sina barn.
Stefan