Idrottsföreningen vid Borens strand har genom åren behandlats styvmoderligt minst sagt. Omklädningsrum som ska ersätta de mögelangripna och utslitna har låtit vänta på sig. Föreningen har tålmodigt låtit sig vänta på beslutet om att ersättnings lokaler ska tillskapas. Avgörandet i frågans lösning under 2017 är inte avgjord ännu. Beslut innan årets slut.
Vad är det som gör att tågan i idrottsföreningen är så stark och uthållig? Utan tvekan är det atmosfären från Blåkulla och den arbetarkultur som rådde vid verkstadsföretaget MW där man tjänade sitt dagliga bröd. Den trampades in av grabbar med fotbollskor med stålhätta. Där på "fotbollsplanens" granne med Blåkulla tog idrottsföreningen sina första stapplande steg. Publiken som var där var utan tvekan proletärer med några få undantag. "Prinsen" trävaruhandlare Carlman och hans kamrer, Vaste Smed, hästägaren "Gösta Olle" specerihandlaren Algot Stenberg, Västra Lunds-profil Henning Nisse som satt vid stora stenar bakom målet och spelade okarina. Jag minns dom så väl. Där lades grunden till den speciella Borenanda som hängde med till nuvarande Borenplan. Utan tvekan är det så att den klubbandan är seglivad och kommer med största sannolikhet överleva övriga klubbars i staden. Förr eller senare kommer det drickas gravöl. Men det är något som åskådare i min generation knappat får uppleva.