Svar på ”Aningslös hyllning av diktator”, Birger Johansson, 13/12.
Låt oss börja från början. Under diktatorn Batista behärskade USA-maffian Havanna med sina spelhålor och bordeller. Den som till äventyrs ville sätta sig till motvärn försvann eller i bästa fall hamnade i fängelse. Kubas industri utgjordes av USA-ägda bolag med urusla anställningsförhållanden. Den som kom på en så befängd tanke att börja organisera fackföreningar hamnade enligt gängse vana i ett dike med kroppen blyimpregnerad eller med huvudet avskuret.
För den unge som inte råkade födas av den besuttna minoriteten var tillgången till skolgång utesluten. Kuba under Batista hade Mellanamerikas största andel analfabeter. Blev någon sjuk som inte tillhörde den mycket begränsade överklassen var det medicinmannen i byn eller i stadsslummen som gällde. Lasarettsvård var otänkbar för majoriteten av befolkningen. Frihet fanns för Batistas anhängare och för USA-medborgare på Kuba. För dem var friheten obeskuren. De som ville ha en förbättring för egen del kunde förnedra sig och bli nyttiga redskap till förtryckarna och därmed begå illgärningar mot sina fattiga landsmän och kvinnor. Vi vet hur diktatorerna i Latinamerika förtryckte sina folk. Batista var genom sin koppling till USA-maffian snarast ännu värre. Allt är dokumenterad nutidshistoria! Bara de notoriska diktatorkramarna förnekar.
Till den plågade befolkningen på Kuba kom Commandante Fidel och hans befrielserörelse. De sopade bort Batista, stängde Havannas spelhålor och bordeller och slängde ut deras ägare. Fidel Castro sände ett brev till USA:s president där han önskade normala och vänskapliga förbindelser men brevet besvarades inte. Svaret från Kuba blev nationalisering av de USA-ägda företagen som besvarades med en handelsblockad som ännu är i kraft. Över 600 dokumenterade mordförsök på Fidel och ett snöpligt invasionsförsök i Grisbukten.
Viva Kuba! Vila i frid Commandante Fidel!
Gunnar Johansson