Ett barns lycka är inte mängden av presenter. I nära två månader sedan har affärerna haft sina julgranar och julpynt framme och tända för att vi ska hinna köpa våra julklappar. Inte en utan många, det rivs och slits bland papper och snören för att sedan räkna hur många det blev.
Kjell Augustsson skriver så vackert om sitt lilla barnbarn den 8 november om hur olika start ett barn kan få.
Jag vet en hjälporganisation som under en veckas tid besökte ett kvinnofängelse i Irak där små barn fötts och vuxit upp. Bland annat en liten fyraårig flicka som satt med sin mamma på stengolvet och lekte med ett trasigt paraply. Besökarna försökte tala försiktigt med henne men hon vågade inte se upp. Andra dagen fick hon en bok, hon tog det tveksamt men tryckte det hårt mot bröstet. Tredje dagen fick hon ett kex, hon blev så lyrisk. Sedan följde hon efter dem hela dagen och ville visa olika saker samt lära dom arabiska ord. Hennes skratt ekade mellan betongväggarna när dom försökte uttala orden.
Sista dagen skulle det bli fest. Kvinnorna fick presenter med bland annat hyginartiklar. Den lilla flickan fick också ett paket. När dom kom in i församlingssalen kom hon springande emot dom och de lämnade paketet. Med stora ögon tog hon emot det. Hennes ansikte sken som besökarna har svårt att glömma. Resten av dagen gick hon omkring och bar på paketet hårt mot bröstet - oöppnat. Hon höll det som den bästa skatt. Alla undrade hur hon skulle bete sig när det låg en liten docka i paketet. En docka som bara var hennes.
Tänk att ett enda paket kan göra ett barn så lyckligt.