Svar på insändaren "(C): Gränsen är nådd – vargens härjningar måste stoppas!":
Det är förståeligt att vargangrepp väcker starka känslor – särskilt för de djurägare som drabbas direkt. Samtidigt är det viktigt att nyansera debatten. Det är inte vargen i sig som är huvudproblemet, utan en kombination av mänskliga faktorer och bristande förebyggande arbete.
Statistiken från SLU är allvarlig, men bör sättas i kontext. Sverige har ett mycket lågt antal vargar i förhållande till yta och viltstammar. Samtidigt tränger den moderna tamboskapens driftformer undan det vilda djurlivet. Betesmarker breder ut sig utan tillräckliga skydd, och det är i dessa miljöer rovdjur instinktivt söker föda. Det är inte vargen som invaderar våra marker – det är vi människor som tränger in i deras naturliga habitat.
Förebyggande åtgärder som RAS-stängsel (rovdjursavvisande stängsel) har visat god effekt – men bara när de installeras korrekt och underhålls. Trots statliga bidrag till sådana åtgärder, brister implementeringen ofta i både kunskap och uppföljning. Här behövs en förstärkt rådgivning, ökad samverkan och bättre stöd till lantbrukare – inte nödvändigtvis fler licensjakter.
Vargen är en del av vårt ekosystem och spelar en viktig roll för den biologiska mångfalden. Den verkliga utmaningen ligger i hur vi människor väljer att leva och bruka landskapet. Vi måste ta ansvar för att skydda våra tamdjur – men också förvalta naturen långsiktigt och hållbart. Det göres bäst med växtbaserade livsmedelsproduktioner…