Replik till Gunnar Johansson (MVT 161029).
Vad är det GJ är ute efter? Är det ”objektivitet” i lönebildningssammanhang som GJ vill diskutera? Vad är det för ”objektiva påvisbara fakta” GJ vill se? GJ kunde ha lämnat underlag för en sådan diskussion men det skedde inte i insändaren. I GJ:s svar på min insändare saknar jag detta fortfarande.
”Skolan” är en kunskapsorganisation inom tjänstesektorn. Skolan arbetar alltså inte med standardiserad produktion. Hade det varit så, finns historiska referenser som GJ kunde ha använt. Aleksei Grigorievich Stakhanov fick beröm för att han den 31 augusti 1935 överskred produktionsnormen i kolbrytning och fick ge namn åt en hel rörelse. Arbetsstudier i Taylors anda kanske fyller GJ:s krav på objektivitet och om inte, finns MTM-studier. Inom företag och organisationer, som arbetar som skolan, klarar man att värdera resultat och medarbetarnas insatser utan att enbart använda ”objektiva påvisbara fakta”.
Differentierade löner inom skolans värld är ingen nyhet. Svenska lärare har haft individuella och differentierade löner sedan 1996! Folkskolereformen 1842 innebar ett delvis förstatligande av skolsystemet i Sverige. Lärarnas löner reglerades genom statliga myndighetsbeslut. Lärare kom att arbeta på en monopoliserad arbetsmarknad och inte förrän under 1960-talet blev det tillåtet för offentligt anställda att teckna kollektivavtal. Fram till mitten av 1990-talet hade de flesta lärare i Sverige ett lönesystem som var normerat och centralt reglerat. Nu har svenska lärare i stället individuella och differentierade löner och dessutom flera huvudmän att välja mellan – tack och lov! Besök gärna LR:s hemsida (www.lr.se).
Beskrivningen av svenska folkets rättvisepatos som byggd på dels Jantelagsbegreppet, dels på avundsjukan, den vulgära benämningen av avtalet om förstelärarnas löner som ”rövslickarpengar” följs upp med en vinkling på arbetsklimatet och maktspelet i skolan. Inte nog med att en del lärare har mindre utvecklad förmåga att inför skolledningen påvisa sina förtjänster. Har de dessutom taktlösheten att framföra åsikter som kan tolkas som kritik av skolledningen, blir följden att vederbörande, med intill visshet gränsande sannolikhet, inte blir ”förstelärare”. Vår ”skola” befolkas således av ett antal lärare som inte kan tala för sig och okänt antal lättstötta skolledare som använder lönesättning som ett medel att tysta kritik. Vilket underlag har GJ för dessa påståenden? Sannolikt inga men de fungerar som demagogiska grepp och lämnar en fadd smak i munnen.