Utbildningsminister Fridolin förnekar sig sällan - vanligtvis är det mycket prat och lite verkstad. Först skulle skolans problem vara lösta på 100 dager. Pyttsan!
Sedan kom brister orsakade av nyhitkomna barn och ungdomar. Malmö behöver 20 nya skolor och anställa 3 000 nya lärare. Det hörs på Fridolin att i och med detta konstaterande så är allt klart och senast valåret 2018 skall denna fråga vara löst. Tji får vi nog! Malmö är ju som kommun redan konkursmässigt.
Och nu skall krafttag tas mot muslimska friskolor som separerar pojkar och flickor i idrotten. Vem tror på ministern, som ju har gott om islamkramare i partiet och riskerar att av vänstern bli kallad islamofob. Då sviker nog nerverna!
Fridolin har nått sin inkompetensnivå och i Expressen har han omtalats som den bortskämda tonåringen!
För att få en bild av de vanliga, ännu ej lösta skolfrågorna, där det pratats och pratats i årtionden, så räcker det med att gå till en intervju i Corren med en elev som tillbringat ett år i skola på Nya Zeeland. Jag citerar: ”I Nya Zeeland är det mycket fokus på studierna, mer strikt och regler. Man har stor respekt för läraren. I Sverige är lärarna mer som kompisar. Innan vi åkte iväg så tänkte jag inte på att alla här använder mobilerna under lektionerna. Men när jag kom tillbaka...”
Det är inte ofta man så koncentrerat kan läsa sig till den svenska skolans problem. En studieresa av Skolinspektionen till detta land vore säkert tio gånger bättre än att läsa forskningsrapporter, där det finns lika många förslag till lösning av den svenska skolans kris som det finns forskare.
Men här bara pratas och fortsätts med flumskolan, påverkad av alla kvarvarande -68-tankar vid pedagogiska institutioner och lärarutbildningar även om en pedagogikprofessor häromdagen gjort avbön för sin misslyckade gärning.
Lärarna skall vara mer handledare och pedagog och mindre kompis. Rätt som det är skall ju ”lärarkompisen” sätta betyg (under ansvar) eller ta i på skarpen. Och hur lätt är det inte för elevkompisen att göra som man ibland gör med kompisar – strunta i honom. Att vara auktoritet i ett klassrum är något en lärare måste arbeta med hela tiden. Lärarutbildningen skulle kunna vara till mer hjälp här genom en omfattande ledarskapsutbildning.
Modern teknik kan vara bra – rätt använd. Den hör inte hemma på skolbänken, såvida inte läraren just då låter den vara ett hjälpmedel. Många elever har stora koncentrationsproblem och dessa blir inte mindre om en ”leksak” hela tiden kräver uppmärksamhet. Har egna barnbarn i utländsk skola och skulle jag nämna för deras lärare om mobiler i klassrummet skulle de nog inte tro mig.
Därtill kommer att många föräldrar i sitt missriktade ”curlande” inte ser läraren som ett undervisningsproffs utan som sitt barns fiende.
Hur länge skall vi vuxna fortsätta att svika den uppväxande generationen genom vår välmenande kravlöshet? Varför skall just skolan utmärka sig härvidlag? Så fort det kommer till musik, idrott och många andra aktiviteter, utövade i grupp, liksom ute i arbetslivet, så är det ju kraven som är utmärkande för hela verksamheten.
Och ungdomar gillar faktiskt krav och att ta ansvar. Det är min erfarenhet efter en mångårig lärarbana.