Med anledning av debatten kring Cirkus Cirkör i Klosterkyrkan. Kyrkan är guds hus och en helig vigd plats för gudstjänst och bön. Här finns en kontinuerlig puls av olika mässor och bönestunder som funnits här under lång tid. En tyst men ändå pågående verksamhet i ett heligt rum. Alla är välkomna och kan där finna sitt hem. Det är vårt ansvar som medkristna att hjälpa dem som söker hitta en väg till gud, men det är gud som kallar.
Som barn och ung på 70-talet hörde jag samma tankar och ord som nu, så ingenting är nytt under solen. Man säger ja till gud och en tro på honom, på samma sätt som man hittar en partitillhörighet. Det har konsekvenser i livet, men med respekt och försiktighet kan nytt och gammalt bli ett.
Detta hävdande av Jag och Ego tar bort fokus från kärnfrågan. Är Klosterkyrkan rätt plats för denna föreställnig? Jag tycker inte det, för att det stör den puls jag tidigare nämnde. Ett kyrkospel finner sig en plats i kyrkan och kräver inte ombyggnad eller en låst kyrka för repetitioner. Tonen är hård och nedlåtande mot oss som känner såhär. Respekt och ett lyssnande öra är något man möter om man själv lyssnar och visar respekt.
Ulrika Berntson