Svar på "Straffa inte den som sparar på vatten", 30/1.
Hur vi får ta ut avgifter för vatten och avlopp styrs av Lagen om allmänna vattentjänster. Där finns vissa regler vi har att förhålla oss till, exempelvis att ekonomin ska vara i balans under en treårsperiod och att verksamheten ska finansiera sig själv. Strävan är att uppnå ett nollsummespel med intäkter och kostnader.
Om vi har en taxa som bygger på en hög del rörlig avgift ger det en varierande intäkt beroende på hur stor mängd vatten som säljs. Intäkterna blir svåra att förutsäga och det skapar en osäkerhet vid budgetering. Det kräver att taxan justeras upp eller ner från år till år, och det riskerar att bli väldigt ryckigt.
Huvuddelen av kostnaderna för vattenverksamheten är fasta, såsom personalkostnader, fastighetskostnader och kapitaltjänstkostnader. Strävan med taxan är att ha samma nivå på de fasta intäkterna som vi har fasta kostnader. Om vi kan balansera taxan utifrån detta får vi mindre ryckighet och det blir lättare att uppfylla balanskravet över tre år. Intäkterna blir då mer förutsägbara och osäkerheten minskar.
Motala är inne i en positiv trend just nu med miljösatsningar och nybyggnationer. De senaste två åren har vi 150 nyanslutningar till VA-kollektivet, vilket bidrar med intäkter.
En etablering av Lalandia kommer att ge intäkter i form av anslutningsavgifter och förbrukningsavgifter. Dessa intäkter kommer hela VA-kollektivet tillgodo eftersom vi får en stor kund som delar våra gemensamma kostnader. Om Lalandia kommer att generera så stora intäkter att vi får ett överskott så måste detta regleras genom en sänkning av taxan eller en återbetalning till kollektivet. Mest troligt är att alla dessa nya intäkter minskar behovet av framtida taxehöjningar.
Arvid Sjögedahl
ordförande Motala-Vadstena vatten- och avfallsnämnd