Det är både förvånande och på intet sätt förvånande att miljömedvetna Vadstenabors oro i stället för att bemötas med förståelse, empati och tacksamhet blir hånad och bespottad.
Inte ens det faktum att så gott som dagligen den ena plötsliga och helt oförutsedda klimatkatastrofen efter den andra skakar om vår värld tycks få oss att inse att nästa gång kan det vara vår tur att drabbas. Detta borde givetvis i stället varje dag lända till eftertanke och försök till förberedelser för det oförutsebara.
Vad händer till exempel om centrala Vadstena drabbas av ett plötsligt syndaflodsliknande regnoväder av den dimension som Sydfrankrike nyligen drabbades av?
Hur är det tänkt att till exempel boende i en Asylenpark berövad sina träd och till stor del asfalterad och dessutom lägre belägen än den likaså asfalterade stadsgenomfarten skall kunna rädda sig om vattnet liksom i Frankrike i denna "Asylengrop" utan avrinning plötsligt stiger till två meters höjd?
Säg inte att sådant inte kan hända.
Brist på förutseende har redan kostat och kommer att kosta många människoliv.
Då vi nu för 16 år sedan flyttade till Vadstena, fann vi till vår förvåning att skillnaden i miljömedvetenhet mellan den kommun vi lämnat och den vi nu kommit till var himmelsskriande.
Att Tommy Andersson undertecknar sin insändare med sitt namn och därtill framhåller sin nuvarande adress Bryssel är väl för att ge sina ord imponerande kraft och auktoritet i "i vår lilla småstad".
Detta finner nog den eftertänksamma mindre välbetänkt, för att inte säga att det motverkar sitt förmodade syfte.
Det är uppriktigt sagt skrämmande om en person med en sådan överlägsen och bagatelliserande syn på miljöfrågor är verksam just i Bryssel.
Då har vi verkligen anledning att oroa oss för framtiden inte bara här i Vadstena, utan även på europeisk nivå.