Signaturen Hans OA skrev 10/2 en insändare under rubriken "Kåkstad byggdes bort", som ett inlägg i en pågående diskussion. Avsikten med min tidigare insändare MVT 11/1 var att på mitt sätt ge en bild av hur tokigt det kan bli när långsiktig planering får stå tillbaka för andra intressen. Att bygga bort kåkstäder hanteras på olika sätt, beroende på vad målsättningen är. Resultatet blir det synliga och på andra sätt, till exempel ekonomiska, märkbara beviset på kompetensen hos dem som tagit beslutet.
Storgatan var en stadsgata redan innan den kom att användas som en del av den tillfälliga, flera decennier långa, trafikleden för genomfartstrafiken.
Vad man nu har gjort är att återställa Storgatan till en stadsgata. Hur stora kostnaderna har blivit för det projektet kanske vi aldrig får veta men trivsamt blev det. På tal om kostnader och felkalkyleringar. Historien upprepar sig. Felkalkyleringen vid byggandet av genomfarten, vidare till den nu aktuella felkalkyleringen vid projektet att återställa den delen av Motalas stadskärna, Drottningplan med mera, som tidigare användes som genomfart.
Eftersom så många medborgare den senaste tiden kommit till tals i MVT med initierade, välformulerade, klarsynta och så vidare insändare, ledare och rapporter finns ingen anledning för mig att ta upp ytterligare spaltutrymme angående Drottningplansfadäsen.
En av alla läsvärda insändare är den av pseudonymen Tergün Raffwall MVT 28/1. Har han/hon månne wallraffat i maktens korridorer i kommunhuset i Motala – ankdammen vid sjön.
Margareta Berglund