Kommentar till insändaren ”Det är onödigt krångligt att stava på svenska”.
En väl genomtänkt insändare, och ett lovvärt initiativ (svårstavat: vi säger väl: innittsijatijv). Den senaste stavningsreformen kom 1906, så visst finns det fog för en viss förnyelse.
Barn jublar säkert över en förändring – vi äldre som har läst och skrivit texter på svenska under 50-70 år suckar förmodligen över sådana nymodigheter. Hur ska barn kunna lära sig läsa ”riktig litteratur”?
Att lösa läskoden – en lärorik utmaning! Som barn läste jag serietidningen Fantomen. Hans häst hette ”Hero”, dvs. ”hjälte”. Den vargliknande hundens namn var Devil (djävul). Här ser vi likheten med engelskan. När vi tittar på tv och ”Postkodmiljonären” ser vi lyckliga vinnare av en ”Volkswagen”. En av vinstutdelarna uttalar detta ord som det stavas.
Hur fungerar det i andra språk? Finska och spanska anses vara de språk som har närmast mellan stavning och uttal. Något att ta efter för svenskan?
Vissa ord tror vi att vi uttalar som de stavas: Trygg - tryggt (uttalas: tryckt), snabb - snabbt (uttalas: snappt), bank (uttalas: bangk), skev - skevt (skeft). Vi har genom sekler lånat in en massa ord, från latin, tyska, franska, engelska. Dessa ord får oftast behålla sin stavning – och uttal – numera.
För cirka ett tusen år sedan splittrades ett i stort sett gemensamt nordiskt språk i svenska/danska, respektive norska/isländska. En välutbildad islänning kan fortfarande utan större besvär läsa de isländska sagorna i original. Hur långt tillbaka klarar vi svenskar att läsa texter? Redan 1800-talet kan vålla tolkningssvårigheter. Värre blir det med texter från 1700-talet, med författare som Bellman, Linné, Nordenflycht (qwinligit tankespel) och Cajsa Warg, med sin hjelpreda för unga fruentimber. Svenskan är ett blandspråk, till stor del byggt av ord med annat ursprung. Låt oss utnyttja det!
Sje-ljudet vållar kanske störst problem. Men några exempel: ”skjorta” - danska/norska ”skjorte”, ”stjärna” - danska/norska ”stjerne”, engelska ”star”, tyska ”stern”. Vi får så mycket mer av språkkunskaper och associationer via kännedom om dessa likheter. Vägen till övriga språk blir desto enklare. Om vi bara knäcker de första läskoderna som barn. En värld av underhållande och utvecklande litteratur öppnar sig.
Vi har förenklat livet för våra barn. På min tid cyklade man eller gick mellan hem och skola. Idag står barn på en batteridriven bräda med hjul under. Behöver vi förenkla även stavningen? Barn lär sig snabbt hur mobilen och datorn fungerar. De kan även lära sig läsa, skriva, stava – utan några omvälvande förenklingar av stavningen.
I småskolan fick vi barn lära oss formerna var-vart och de-dem. Idag behöver de flesta, även journalister, enklare alternativ. ”Dom” har inte knäckt koden. Ur led är tiden – och vem är väl jag att vrida den rätt igen?