Insändare: Kollektivtrafik går att organisera på flera sätt

Hela Östergötland skall leva? Eller?

Nej Östgötatrafiken kan inte ha ansvar för hur människor reser inom sitt geografiska område. Det vore diktatur. Däremot är just möjligheten till kommunikation en viktig faktor när det gäller människors möjligheter att bo och verka inom hela Östgötatrafikens ansvarsområde. Att Östgötatrafiken inte kan hålla service som medborgarna inte använder, kan givetvis ses på minst två sätt. Trafiken motsvarar inte de presumtiva resandes krav. Eller att det är helt enkelt orealistiskt att dundra runt i glesbygderna med nästan tomma stadsbussar.

Om vi skulle ägna vår tid till kreativt tänkande kanske Östgötatrafiken kunna bli en faktor som bidrog till att hela Östergötland skall leva. Kollektivtrafik går faktiskt att organisera på flera sätt. Det kan betyda subventionerad samåkning för att underlätta för människor som saknar eget transportmedel att nå närmaste tätort. Det kan till och med innebära subventionerade taxiresor. Jag vet att många samhällen mister sin servicefunktion därför att människor inte använder de service funktioner som finns. Det finns en direkt skillnad mellan Östgötatrafikens sätt att se sitt uppdrag och min syn på kollektivtrafikens uppdrag. Göran Gunnarsson (C) skriver ”att kollektivtrafikens uppdrag är att skapa ett hållbart system för kollektivt resande för så många resenärer som möjligt i hela länet”. Om man uttyder vad som skrivs kan man skriva om meningen så att Östgötatrafiken bör ägna sig åt trafik i och mellan de stora befolkningscentra. Det är givetvis så Östgötatrafiken når flest resande.

Jag menar däremot att Landstinget genom Östgötatrafiken har uppdraget att finna sådana alternativ att människor kan förflytta sig med kollektiva färdmedel i hela landstingets område. Alla människor har inte möjlighet att köra bil. Alla har inte ens tillgång till bil men att båda dessa alternativ skall bestämma var människor skall bo och verka är en direkt inskränkning av människors elementära rättigheter.