I sin roman ”Minnen” funderar Torgny Lindgren kring frågan om det finns ett ”slutligen”. Han säger: ”Slutligen finns inte. Samtidigt har jag försökt att visa att slutligen egentligen måste finnas. Skrivandet mister sin mening utan slutligen”.
När jag läser detta tänker jag på klimathotet, och om klimatförändringen slutligen kommer att hota civilisationens existens. Eller kommer civilisationen slutligen, i tid, reagera kraftfullt på hoten från klimatförändringen? För gör vi ingenting åt den obevekliga klimatförändringen, kommer slutligen något att inträffa, och vi ser idag hur mänskligheten har mycket svårt att organisera åtgärder som effektivt stoppar den pågående globala uppvärmningen.
Nu meddelas det att trots att koldioxidutsläppen planar ut, fortsätter dess halt i atmosfären att öka. Atmosfären, en skyddande men också instängande filt runt jorden, tjockt som skalet runt ett äpple. Den ökande halten av CO2 tätar denna filt. Obalansen ökar och temperaturen fortsätter att stiga. Slutar vi med fossila bränslen och samtidigt ökar skogsarealen går vi åt rätt håll. Men uppgiften är gigantisk, och det räcker inte att utsläppen planar ut. Vi behöver göra mycket, mycket mer.
Jag undrar vad vi slutligen kommer att göra med hoten, oron och kunskapen? Kommer vår civilisation slutligen att klara denna omställning?