Moral och juridik i skattelagstiftningen? Man kan väl inte blanda moral och juridik? Jo visst, det går alldeles utmärkt. All lagstiftning bygger faktiskt på moralisk normbildning.
Du skall inte dräpa är en moralisk sentens. Liksom den moraliska sentensen, du skall inte stjäla. All lagstiftning bygger på moraliskt samtycke. Lagar som inte har sin grund i ett allmänt rättsmedvetande upplevs som statens övergrepp.
Vad är skatt? Jo, ingenting annat än invånarnas bidrag till samhällets olika funktioner. Sentensen, skatt efter bärkraft, är moralisk grund i det solidariska samhället. Egentligen en tillämpning av Karl Marx tes ”av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.
Samhället blir ett forum för samverkan och solidaritet. Det är fullt möjligt att frångå tanken på solidaritet, men frågan är hur många människor som ville leva i en sådan stat. Det vore inget samhälle ty i grunden för samhället måste solidariteten finnas.
Nå, i ett samhälle förväntas invånarna bidra till samhällets funktioner efter förmåga. Det är ett moraliskt ställningstagande. Juridiken som tillämpar denna grundprincip måste alltså ha en moralisk botten. När juridiken används som medel för samhällsinvånarna att undandra sig sitt ansvar är detta ett i grunden omoraliskt – osolidariskt beteende.
Att sträva efter samhällets servicefunktioner samtidigt som man använder juridiska spetsfundigheter för att skjuta över finansieringen på resten av samhällskollektivet är givetvis föraktligt och bör bemötas med olika former av sanktioner. Det är absolut nödvändigt att så sker annars förstörs hela samhällskontraktet och samhällsgemenskapen upplöses.
Gunnar Johansson