Hjälp mig med svenskan. Om vi tar två ord som jag hörde några gånger under landsbygdsdebatten i Klockrike kyrka: segregation och samverka.
Segregation eller segregering, av verbet segregera, definieras i Nationalencyklopedin som det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper.
Samverka: arbete mot ett gemensamt mål
Synonym: samarbete.
Caroline Unéus (M) nämnde att vi ser en segregering mellan staden och landsbygden som just nu växer. Det växer i hela landet och jag skulle påstå att det växer med en skrämmande fart i Motala kommun.
Camilla Egberth (S) vägrade att öppna sina ögon och se den segregeringen. Hon tyckte inte att det var segregering men samtidigt nämnde hon flera gånger att kommunen vill ”samverka” med landsbygden.
Min fråga är då ... om det inte finns en segregation mellan landsbygden och staden, vem ska hon samverka med? Om vi är en likartad del av kommunen och klyftan inte finns, ska kommunen då samverka med sig själv för att utveckla en del av kommunen? En del som de bör utveckla, satsa på och jobba för i alla fall? När de bygger lägenheter i stan, säger hon då att de ”samverkar” med stan för att bygga lägenheter?
Svar: Nej.
Då är det en investering men på landet är det ett bidrag, en assistans.
Givetvis förstår jag vad de menar när de säger så, men det är just det tänkesättet (och talesättet) som skapar den segregering som just nu växer. Jag känner det själv även om jag gärna inte vill erkänna det. Jag gillade att åka till Motala, ”stan”, och det är ju en trevlig och vacker stad speciellt på sommaren. Men nu känner jag att det har växt en tumör på min syn på staden på grund av hur kommunens politiker har hanterat sin landsbygd – med arrogans och förakt. Med en nedlåtande ton. Som om landsbygden är något som kostar stadsborna. Som något helt separat från Motala – Östergötlands sjöstad.
Jason Bailey
invånare i Motala kommun